RECENSION: Joel Halldorf inspirerar och utmanar

”Demokrati bygger på tillit till främlingen, vilket vi inte är biologiskt programmerade att ha. Den kräver att vi avstår från att missbruka den makt vi råkar ha, något alla som prövat vet kräver självbehärskning. Vi behöver dessutom vara solidariska, välvilliga och helst också gästfria. Demokrati kräver dygd, kort sagt. Och dygd kommer i sin tur av fostran. Ett demokratiskt samhälle är resultatet av praktiker och värderingar som vi fostras in i. Demokratin är alltså ett bildningsprojekt, i ordets djupaste och rikaste mening”.

Detta skrev Joel Halldorf i en ledare i tidningen Dagen den 5 februari i år. Därmed har denna viktiga text, som är värd att begrunda och ställa följdfrågor till,  inte minst in i våra egna förment demokratiska sammanhang, inte kunnat komma med i boken Kyrkan på torget.  

Boken är en samling av texter, som grupperats under rubrikerna Politik, Kultur och Kyrka, och som är skrivna mellan åren 2005 och 2015. En del av artiklarna har skrivits för kyrktorget det vill säga för tidningar som Sändaren, Dagen och Världen idag. Andra är texter för det stora torget, där kyrkan också finns, i form av artiklar i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen. Det betyder för denna tidnings läsare att vi redan kunnat bli förtrogna med Joel Halldorfs vassa penna, klarsynta blick på samtiden och tydliga identitet som kristen teolog (verksam som lärare på Teologiska högskolan Stockholm). 

I förordet beskriver författaren sin ambition att ägna sig åt offentlig teologi, som ett redskap för kulturanalys, politiskt tänkande och samtidsspaningar. Denna ambition är för honom ett svar på den situation vi befinner oss i som kristenhet och samtid. Han menar att vi som kyrka i modernitetens tidevarv accepterat att hålla vår tro borta från offentligheten och därmed blivit del av sekulariseringen. I den postsekulära tid vi nu finns i har vi gillat att kulturpersonligheter berättat om sin nyfunna tro men som kyrka har vi varit mer intresserade av att nå folkligt genomslag än att påverka kultur och samhällsliv. När vi gett oss ut i det offentliga samtalet har det varit i noggrant formulerade uttalanden som blivit tandlösa och ointressanta. Nu är det tid för det offentliga samtalet och då krävs av oss att vi talar som kyrka och med teologisk röst. För det behöver vi slå vakt om vårt språk och att vi vet vad vi tror på. 

Liksom i den ovan citerade ledaren om demokratin som ett bildningsprojekt som förutsätter fostran och förmedlade värderingar, tar sig skribenten an den ena viktiga samtidsfrågan efter den andra. 

Ständigt påläst och förtrogen med både litteratur, forskning och dagspress som med det som han beskriver som det kristna hemspråket som talas i bibel, i gudstjänst och i den kristna traditionen.

I varje kapitel finns något som inspirerar och utmanar mig till att läsa på, lära mer, engagera mig, agera, och förstås, ibland protestera mot. Och det i vitt skilda ämnen som köttätande, flyktingbåtar, oönskade barn, påven, Zlatan, modernt arbetsliv, varumärkeskonfessionalism och biskoparnas löner.

Mottot att ”ha Bibeln i ena handen och dagstidningen i andra” är totalt integrerat i Joel Halldorfs författarskap och hållning. Genom sitt sätt att skriva och förmedla sina tankar hjälper han oss läsare i samtidsanalys och samtal. Kanske skulle man starta en läsecirkel för att framöver läsa och samtala om tidingarnas ledarspalter? För det är ju som Joel Halldorf skriver apropå bildning ”Det är en av konstens gåvor: att jag berikas genom någon annans briljans.

Kyrkan på torget – offentlig teolgi i en postsekulär tid 

Joel Halldorf 

(Argument)