Han har varit i Smögen, på Hönö och i Södertälje. Sist besökte pastor Salam Hanna från Syrien den arabisktalande gruppen i Högdalen utanför Stockholm. Inbjuden av Equmeniakyrkan hade han mycket att berätta om den känsliga situationen i hemlandet.
- Människor har behov av att höra om läget i Syrien, den konflikt som räknas som världens värsta, säger han.
Salam Hanna är projektledare för NESSL:s (National Evangelical Synod of Syria and Lebanon) största humanitära arbete som Equmeniakyrkan stöttat sedan 2013. Det är i den egenskapen han nu besökte Sverige.
Han kommer från staden Latakia där han är pastor i en församling med cirka 1 000 medlemmar förutom alla flyktingar som samlats i staden under det mer än sex år långa kriget.
Men nu har stridigheterna avtagit, terrororganisationen IS är på väg att förlora de sista fästena i landet.
Men det betyder knappast att Syrien står inför en ljusnande framtid. Landet är svårt sargat efter det långa kriget och president Bashar al-Assads regim och oppositionen står fortfarande långt ifrån varandra.
– IS har inte försvunnit, även om de drivits bort från sina tidigare fästen. De radikala tankarna finns kvar, liksom de bakomliggande orsakerna, understryker Salam Hanna.
Sammanlagt har våldet orsakat omkring 400 000 syriers död, och drivit mer än hälften av landets befolkning på flykt. Omkring fyra miljoner syrier har flytt till grannländerna Turkiet, Libanon och Jordanien. De återstående miljonerna är internflyktingar, alltså hemlösa i sitt eget land.
Samtidigt är förödelsen i landet enorm. Städer och byar ligger i ruiner. Hem, skolor och sjukhus är förstörda, liksom hela infrastrukturen.
– De hemlösa internflyktingarna finns överallt. De bor i tält, i garage och källare, berättar Salam Hanna.
– Två av våra största städer, Aleppo och Homs ligger till hälften i ruiner och vi har en skenande inflation. Värdet på vår valuta har urholkats tio gånger om. Bristen på elektricitet är stor, vi saknar bränsle för att värma våra bostäder på vintern och kyla dem på sommaren. Vi saknar gas till matlagning och bensin till våra bilar.
Allt detta kan utgöra ytterligare grogrund för de radikala tankarna, förklarar Salam Hanna.
– De extrema grupperna utgör fortfarande ett hot, även om de uppträder under olika namn.
– Religionen är rädda människors skydd mot en hotande omvärld, en reaktion på orättvisor och den västerländska utvecklingen. Då framstår islams guldålder, på 700-talet, som det mest eftersträvansvärda. Att leva som förfäderna, med stränga regler, upplevs som en trygghet.
Reaktionerna gäller inte bara västerländska tankemönster, reaktionen gäller också de sekulära nationalistpartier som tidigare regerat många arabstater.
– Det här är en reaktion som alla folk, alla troende kan uppleva, fortsätter Salam Hanna och förklarar att det finns gott om fundamentala kristna grupper också. Men han anser att de kristnas reaktioner blir annorlunda därför att kristendomen fundamentalt är en pacifistisk religion. Det finns färre berättiganden för våld i Bibeln, åtminstone om vi läser genom Nya testamentets linser.
Han beskriver sig själv som optimistisk, men frustrerad.
– Vi lever och lider med vårt folk. Vi som kyrka försöker, så gott det går, att stötta människor så att de kan återvända till sina liv. Vi hjälper dem med materiell assistans, och med själavård också, när de behöver. Jag tror faktiskt att de flesta känner att Gud är med oss och att vi nu börjar ana slutet.
Rent politiskt tror han att vägen framåt ändå är genom den nuvarande regimen.
– Det tror jag hela världen är övertygad om nu. Vi måste arbeta genom de existerande institutionerna. Både för att bygga upp ett fungerande samhälle och för att få ett slut på radikal islam. Regimen har visat att de verkligen skyddar sin befolkning, inte bara enskilda grupper, utan alla.
– Jag tror att historien nu visat att våld bara leder till lidande och förstörelse. Att det är mer produktivt att stödja existerande politiska förhandlingar och fredsinitiativ.
Annika Ahlefelt
LÄGG TILL NY KOMMENTAR