Omstridd missionsmålning kan hamna på museum

Målningen som täcker två väggar i Immanuelkyrkans i Stockholm ”kaffestuga” är målad av missionärssonen Sigfrid Södergren 1974 till kyrkans invigning. Under en längre tid har målningens budskap diskuterats.

Patrick Amofah är en av dem som drivit på att tavlan ska tas ner. Han tycker att den är kränkande, att den visar att vita personer har makt och att svarta är svaga och i underläge. Han tycker inte att det är ett lämpligt budskap för en kyrka med mångfald år 2015.

— Tavlan påminner om svåra tider som våra förfäder gått igenom. Det vill man inte se varje söndag när man kommer till kyrkan för att umgås och hämta kraft.

Församlingsföreståndare Ulla Marie Gunner har hört att flera kyrkobesökare inte velat gå in i rummet eftersom de tycker att målningen är så obehaglig. Hon har förståelse för det och tycker själv att det inte är svårt att tolka tavlan som rasistisk.

— Den vite mannen står högt över de andra i sina vita kläder, medan de svarta ligger stympade och döende och nästan nakna. En afrikansk medlem sa ”vi framställs som vildar”.

Immanuelkyrkan är i en process att renovera kyrktorg och kaffestuga och i samtalet kring det har taveldiskussionen kommit upp på allvar. Ulla Marie Gunner uppfattar situationen som väldigt komplex och att det är en smärtfull process för många. Vissa känner sig personligt angripna medan andra i kärlek till kyrkan vill värna om att ha den som den är.

— Men jag är helt övertygad om att vi måste ta ner den. Det är en stor grupp som far så illa av målningen. Vi måste göra det för att vi ska kunna vara en kyrka som respekterar mångfald och olikheter.

 Styrelsen har bestämt att målningen ska tas ner och ett samtal har förts med Etnografiska muséet. Patrick Amofah tycker att det är bra om målningen hamnar där.

— Jag tycker inte den ska kastas. Jag har förståelse för att det finns historia bakom den och därför är det bra att de som vill se den på museet. Då slipper vi som mår dåligt av den känna oss kränkta och förnedrade när vi kommer till kyrkan.

Församlingsmedlemmarna Kristina Lundgren och Birgitta Lorentzi vill däremot ha kvar målningen. De ser målningen som ett missionsarv och har lämnat en skrivelse med ett 20-tal namnunderskrifter till styrelsen.

— Vi är en stor grupp som känner att det är förfärligt att vi inte kan ha kvar det här arvet. Den är gjord för vår kyrka och visar kyrkans och Missionsförbundets historia, säger Kristina Lundgren.

Hon tycker också att målningen är hemsk, men anser att den är viktig.

— Det är förfärligt att se förtrycket från kolonisatörerna, men samtidigt var det ju det som hände och det får inte glömmas bort, vi måste berätta om det. Och målningen visar ju att missionen, så att säga, räddade den här delen av världen.

Patrick Amofah är trött på begreppet att afrikaner ska räddas.

— Man behöver inte komma och rädda oss, vi klarar oss själva. Det är inte så i dag och om det var så förr är det historia. De som vill beundra historien kan göra det på museet.

Att målningen ska ner är redan bestämt, men i dag är det församlingsmöte där renoveringen ska diskuteras. Kristina Lundgren hoppas att frågan om målningen tas upp och att beslutet ändras.

— Men jag är rädd att de menar att det här är färdigdiskuterat och att de tar bort den. Men då har vi i alla fall protesterat och det känns viktigt för oss att berätta hur vi tänker.

AnnaSara Dahlén Gotting