Nya grepp i Kongo

Varför blir det aldrig fred i Kongo? Trots att inbördeskriget, som kostade fem miljoner människor livet, officiellt tog slut år 2006 fortsätter det fasansfulla våldet.

I dag är Demokratiska republiken Kongo (eller Kongo Kinshasa som det också kallas) med sina väldiga naturresurser, ett av världens fattigaste länder och räknas som det allra värsta att bo i. Medellivslängden är omkring 48 år och nästan 80 procent av befolkningen lever på mindre än två dollar om dagen.

Konflikten hotar dessutom hela tiden att destabilisera hela regionen.

Ändå har fredsinitiativen avlöst varandra, samtidigt som FN:s fredsbevarande styrkor på plats är världens äldsta och världens dyraste.

Så varför blir det då aldrig fred?

Kanske för att fredssträvandena koncentrerar sig på fel saker. Den teorin lades fram vid ett välbesökt seminarium arrangerat av Socialdemokraterna och Kristdemokraterna i samarbete med Life and Peaceinstitutet (LPI), Nordafrikainstitutet, Kvinna till kvinna, Diakonia och PMU.

— De stora nationella och internationella fredsaktörerna har misslyckats därför att de alla tenderar att se konflikten enbart som en följd av nationella och internationella spänningar, sade Severine Autessere, professor vid Columbiauniversitet och internationell Kongoexpert.

Istället tror hon att våldet i DR Kongo till stor del har sitt ursprung på lokal- och regionalplanet.  I konflikter mellan etniska grupper, klaner, familjer och byar om mark, makt och rikedomar. Därför förordar hon ”botten-upp”, ett fredsarbete som börjar i byarna och sedan byggs uppåt.

— I dag gör man tvärtom, börjar uppifrån, och förr eller senare hamnar då dessa lokala tvister i konflikt med ovanifrånperspektivet. För det är också så att de internationella fredsarbetarna har en dominerande kultur som handlar om att rädda världen.

— Börjar man istället arbeta så här ställs hela FN på ände, för idén om att blanda sig i lokala stridigheter går emot mot fredsbyggarkulturen.

Pieter Vanholder, direktor för LPI i DR Kongo, underströk vikten av att först analysera vad en konflikt handlar om innan man agerar.

— Ofta inleds ett fredsarbete innan en analys av problemet gjorts, vilket är helt felaktigt. Först  efter analys och nätverksbyggande kan man inleda dialogen och så småningom börja agera. Om människor är redo.

— Men detta är bara en modell. Processer är inte linjära eller lätta, och många gånger får man gå tillbaka och göra om, metodiken skapar sig själv och vi följer efter. Inte tvärt om.

Trots allt anser Pieter Vanholder att detta sätt att tänka ändå börja tränga in hos givare och andra.

— Men samtidigt vill donatorerna se resultat och ger helst pengar till konkreta åtgärder. Man förenklar, mäter tid och kvantitet istället för att satsa på djupgående processer som leder till långsiktiga lösningar.

— Men vi får inte tappa siktet på komplexiteten och vi måste acceptera att förståelse tar tid.

Eva Areskoug från Utrikesdepartementet försäkrade att Sverige jobbar redan på både mikro- och makronivå i DR Kongo.

— Man måste också se den stora bilden. Utvecklingssamarbete ska gå hand i hand med politiskt samarbete. Det är inte minst viktigt nu när Kongo står inför nya fredssamtal, lokala val och nästa år presidentval.

Det finns kanske hopp. Trots allt.

 

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.

 

Till minne