Nelson Mandela är död. Frihetskämpen som blivit en ikon och en symbol för kampen för rättvisa tonade själv ner sin egen roll. - Mandela framhöll alltid att det inte var han, utan en hel folklig rörelse, som befriade Sydafrika, säger Magnus Walan, Diakonia, som träffade Nelson Mandela flera gånger.
Nelson Mandela blev Sydafrikas förste president som valdes i demokratiska val med rösträtt för hela befolkningen. Magnus Walan var med när Mandela installerades som president och minns glädjen och uppståndelsen. Det som tidigare bara varit en dröm och målet för en lång och bitvis blodig kamp hade blivit verklighet.
- När jag träffade Mandela i Sverige 1990, bara några månader efter frigivningen, upplevde jag honom som ganska tillbakadragen och osäker på sinn roll. Han var nog ganska osäker på vad det skulle bli både av honom och av ANC i den nya situationen.
Det var en helt annan Mandela som Magnus Walan fick följa en dag under valarbetet 1994. Då var han trygg med rörelsen och omgav sig med gamla vänner i ANC. Under de första åren i frihet hade han hittat formerna för sitt ledarskap.
- Som person var han lyssnande och intresserad av människor. Det hände att han vände ryggen till presidenter och andra uppsatta personer för att stanna till och prata med en kypare eller hissvakt. Han hade en enorm nyfikenhet på människor.
Under perioden 1984 - 1990 då ANC var bannlyst i Sydafrika agerade Magnus Walan underrättelseagent för rörelsen. De behövde någon som kunde samla information. Under långa perioder bodde han i Sydafrika och kom på så sätt in i de inre kretsarna.
Även om Mandela själv vill tona ner sin betydelse för Sydafrikas befrielse så råder det ingen tvekan om det stora symbolvärde han haft för kampen mot apartheid, inte minst under den 27-åriga fångenskapen, menar Magnus Walan.
Sverige var ett av de länder som tydligast tog ställning mot apartheidsystemet. Lennart Renöfält, regional kyrkoledare i Equmeniakyrkan, var med och startade ISAK - Isolera Sydafrikakommittén och blev dess förste ordförande 1978.
- Mandela var en tydlig frontfigur som vi visste satt fängslad. Många av våra kampanjer handlade om att han skulle friges, men det var nog många som undrade över hur realistiskt vårt mål var, medger han.
Lennart Renöfält menar att grunden för ISAK var det breda stödet från en rad organisationer, bland dem Kristna Fredsrörelsen och SMU vid sidan av politiska organisationer.
Läs mer i Sändaren 50/2013.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR