Kyrkor kan bidra till försoning i ett splittrat USA

Dagarna innan Donald Trumps installation reser vi genom tre amerikanska delstater med frågan om hur amerikaner ser på framtiden och vilka förväntningar som finns. Alla vi träffar, oavsett politisk tillhörighet, tar mer eller mindre allvarligt på situationen som landet befinner sig i och berättar om sitt USA som alltmer polariserat. Det saknas mötesplatser mellan människor där goda samtal kan äga rum.

Gemensamt hos dem vi möter är att de ser på valresultatet som ett uttryck för människors frustration och missnöje, en brist på tillit till det politiska systemet och på samhällets olika instanser.

Många ser inte vad politiken i Washington betyder för deras vardag; å andra sidan verkar de i en rad frågor upprörda över att nationella politiker lägger sig i för mycket. En annan förklaring till polariseringen, framhålls det, är det höga tonläget i debatten, att det är lätt att gömma sig bakom tangentbordet och med hårda ord uttrycka vad man inte tycker om genom sociala medier.

Några menar att Trumps slogan ”Make America great again” tydligt visar att det handlar om att återvända till den era då det var den vite, protestantiske mannen som satte agendan. Fortfarande är den vita populationen störst och hade inte Barack Obama år 2008 blivit vald så skulle inte Trump fått detta genomslag.

I Illinois möter vi en evangelikal pastor och demokratiskt orienterad som menar att Obama står för allt det som stora delar av den vita konservativa majoriteten inte vill ha. En liberal politik som företräds av en svart man. Han ser att Trump har lyckats elda på frustrationen, ilskan och hatet hos den vita majoriteten.

Trots detta slutar nu Obama sitt presidentskap med högre popularitetssiffror än Ronald Reagan, vilket kan tyckas märkligt om han nu är föraktad av en vit konservativ majoritet. Men även av konservativa får vi höra att Obama är en cool person. Man håller inte nödvändigtvis med honom i sak, men respekterar honom.

I småstaden Lake Geneva i Wisconsin möter vi Dave och Sarah, far och dotter som båda röstat konservativt i tidigare val.

– Vi har ett splittrat samhälle och politikerna måste vara villiga att kompromissa. Tyvärr hade vi i detta val två extrema kandidater, säger Dave som efter mycket vånda ändå valde att lägga sin röst på Trump.

På frågan om Hillary Clinton kan ha avfärdats för att hon är kvinna och om det i den konservativa gruppen funnits starkt motstånd till Obama för att han är svart svarar Dave:

– För somliga är det nog så. Men för egen del så hade jag gärna sett att Condoleeza Rice (utrikesminister 2005–2009) skulle kommit tillbaka. Då hade jag röstat på henne.

Sarah, Daves dotter, menar att hon inte kunde rösta på Trump på grund av hans dåliga moral. Inte heller Clinton fick hennes röst.

– Jag saknar en kandidat i mitten. Någon som kan få ihop demokratiska och republikanska idéer, säger hon.

En förhoppning som delas av flera vi möter.

Längs vår resa får vi höra, från både höger och vänster, att det är för stort fokus på presidentvalet och på nationell federal politik. Både medierna och partierna har försummat politiken för det lokala samhället. Samtidigt finns en stark oro inför vad som ska hända i USA de kommande åren. Många funderar nu kring på vilket sätt samhällets olika instanser kan arbeta tillsammans.

En av dem är Hille Haker, etikprofessor vid det katolska jesuituniversitet Loyola i Chicago. Hon tycker att kyrkan har en viktig roll utifrån sin värdegrund i arbetet med försoning och samexistens.

– Kyrkan bör skapa goda samtalsformer och vara moderatorer för att människor inte ska beskylla varandra för att bara vara ”liberala monster” eller ”vita rasister”. Tyvärr finns det inte så många sådana institutioner just nu.

När vi möts har president Obama kvällen innan haft sitt avskedstal just i Chicago, och Hille lyfter fram vad hans budskap var till medborgarna. Obama söker inte enformighet utan en respekt för alla och att människor ska engagera sig utifrån sina förutsättningar och hitta gemenskaper att utgå ifrån. Kyrkan kan vara en utmärkt plats för ett sådant arbete.

I en annan del av Chicago träffar vi Gary Walter, president för Evangelical Covenant Church som är ett växande mångkulturellt samfund. Han anser att Trumps retorik kan komma att ändras vid tillträdandet men att det inte går att bortse från att den blivande presidenten gjort oetiska uttalanden.

– Vi har ett klimat där alla talar starkare som om de har det viktigaste att säga. Men vi behöver lyssna mer. Jag vill tala om viktiga principer som innebär bekännelse och omvändelse. Vi alla, var och en, kan se vår del i det som splittrar.

– Vår uppgift är att överbrygga meningsskiljaktigheter genom att söka förståelse och respekt för varandra. Trots att skillnaderna kommer bestå ska vi låta empatin ta plats och framhålla att alla människor har ett värde som skapad till Guds avbild.

Vi åker österut till Holland i Michigan, en stad som byggts upp av immigranter från Nederländerna, vilket namnet avslöjar. Här röstade ungefär 60 procent på Trump. Här träffar vi en grupp reformerta pastorer som tar situationen i landet på stort allvar och funderar över sin egen och församlingens roll i samhället.

– Det finns ett problem med den här valrörelsen. Det är att våra institutioner så starkt har ifrågasatts och vi behöver erövra deras plats i samhället. Att vi gör något tillsammans för det gemensamma bästa, säger Tryggve Johnson, teologie doktor och ansvarig pastor vid Hope College i Michigan som i egenskap av sin roll har goda relationer till stadens borgmästare och andra lokala politiker.

Han får medhåll av pastor Denise Kingdom Grier, som ser som en av sina viktigaste uppgifter att vara en profetisk röst och förkunna hopp i ett samhälle som just nu präglas mycket av rädsla inför framtiden. Denise är också uppskattad bland pastorerna i staden för att hon ger röst åt dem som inte annars hörs och skapar samtalsforum där människor kan mötas, både medborgare och pastorer från olika samfund. På frågan om vad hon ser som kyrkans viktigaste uppgift för att möta rädslan och oron, svarar Denise:

– Vi ska hjälpa människor att lyssna på varandra, genom bibelstudier och respektfulla samtal.

I dag har USA en ny president. Framöver kommer Trumps politik och prioriteringar att utkristalliseras och både USA och världen får se hur livet kan komma att förändras.

De flesta vi mött är också överens om att den nye presidenten bara har ett och ett halvt år på sig att bedriva i breda kretsar uppskattad politik, för annars tar demokraterna över kongressen och senaten, och han kan vara ute ur Vita huset om fyra år. Tiden kommer att visa oss, och till dess fortsätter barnen gå i skolan, vuxna till sina arbeten eller arbetsförmedling, till kyrkor och andra föreningar och lever sina liv som vanligt.

Carl Henric Svanell

Andreas Linderyd