Komplext med konvertiter för församlingar

I år beräknas Sverige ta emot drygt 81 000 asylsökande. Många av dem kommer att hitta en ny gemenskap i en lokal församling. En del också en ny tro.

Hur hanterar pastor och församling det?

Som en hjälp på traven bjöd Sveriges kristna råd i förra veckan in till en heldag för pastorer och diakonala medarbetare.

På plats fanns också personal från Migrationsverket för att ge sin syn på denna komplexa fråga. Sedan tidigare har Sveriges kristna råd också haft samtal med Migrationsverket om konvertiter.

— Migrationsverket är välvilliga, men det är en stor myndighet med mycket nyanställd personal, förklarade Kristina Hellqvist, handläggare för flykting och integrationsfrågor i Svenska kyrkan.  

– Från kyrkornas sida är det ganska lätt att ha en gemensam hållning, vi har vår teologiska utgångspunkt i Matteus 28. ”Gå därför ut och gör alla människor till lärjungar…”, inledde Kristna rådets generaldirektör, Karin Wiborn.

— Men att döpa en muslim är ett djupt ansvar eftersom den som döps begraver sitt gamla liv och uppstår i ett nytt. Det är på riktigt för konvertiteter. De riskerar bli en Stefanos.

Hon underströk att Bibeln är glasklar. ”Omvänd er och tro evangelium”, står det.

— Ända från profeterna i Gamla testamentet handlar det om omvändelse. Samtidigt hade man mycket tidigt katekumenat i kyrkan, alltså undervisning inför dopet.

— Vi står i ett missionsuppdrag å ena sidan. Å andra sidan har vi religionsdialog, och respekten för andra religioner.

Men vad är vad? Är det gemenskapen och hemmahörandet som är viktigt, eller är det tron?

Här har församlingar valt olika vägar. Det finns de som ”döper först och frågar sen” och det finns de som inte har något behov av att missionera alls eftersom de ser olika vägar till Gud.

— Den som är övertygad om sin tro bör döpas, och ingen annan, vilket förstås är ett försvar för det baptistiska dopet, sade Karin Wiborn.

— Men är Jesus enda vägen till Gud, blir det svårt att inte döpa på stört. Här befinner vi oss  i en gråskala, och det är inte lätt att orientera i detta. Därför har pastorn en väldigt  viktig uppgift. Men det minsta vi kan göra är att leva med en människa en tid, inte vara så snabba med att döpa, visa respekt för andra troende.

Karin Wiborn tror inte kyrkor kommer att kunna komma överens om stegen in i den kristna kyrkan.

— Men er skulle jag vilja be om en viss ödmjukhet inför människors liv och överlevnad. Det finns en viss makt i religion.

Med den tanken i bakhuvudet blir det ännu svårare att diskutera enskilda ärenden.

— Ja, det kan lätt gå inflation i sådana, sa Kristina Hellqvist. Men de kan säga något om systemfel och generella brister. Det omskrivna fallet med kvinnorna i Fellingsbro är ett sådant exempel.

— Det fallet ledde till utbildningar för migrationsverkets personal under 2013. De som har den omöjliga uppgiften att avgöra någons kristna tro.

— Även för mig var det ett uppvaknande att vara med i dessa samtal, sa Karin Wiborn,

— Ja,  vi behöver förstå i kyrkorna också. Förstå vad som spelar roll, i en asylprocess, sa Kristina Hellqvist.

Man alla höll inte med.

– Varför inte hoppa över hela bedömningen och acceptera att någon säger att han eller hon har lämnat islam. Lägg inte så mycket kraft hur och hur mycket och hur djupt, sa Gert Lindh, pastor från Svenstavik.

— Varför vågar ingen säga att det är islam som är problemet? Att man istället bör undersöka vilken fara som hotar den som lämnar islam? Först då kan vi komma någonstans.

— Juridisk prövning är tråkig. Smal och inte speciellt flexibel. Men vi är fullständigt bundna av den praxis som finns. Vi kan inte komma undan trovärdighetsbedömningen hur mycket än ni eller vi vill, sa Helene Hedebris från Migrationsverket.

LÄS MER OM FRÅGAN I SÄNDAREN 23/2015.