– För oss är inte detta med klimatkrisen en akademisk fråga. För oss handlar det om liv och död! Vi gör så mycket vi kan för att ställa om, men var snälla och hjälp oss, så att vi tillsammans kan skapa en bättre värld. SÄNDAREN I PARIS
Ett tydligare nödrop än det som tre ledare för små önationer i Stilla Havet stod för vid en presskonferens i lördags, under klimatmötet i Paris, är svårt att tänka sig.
Henry Puna, premiärminister i Stilla havs-nationen Cook Islands, framträdde tillsammans med Enele Sopoaga, premiärminister i Tuvalu och Tommy Remengesau, president i Palau. Enhälligt och med djupt allvar förklarade de att deras nationer hotar att gå under, eftersom öarna är så låglänta att de helt enkelt inte klarar den befarade höjningen av havsnivån.
Därför är det också ett krav från dessa länder att det två-
gradersmål som i dag finns för den globala temperaturhöjningen ersätts med ett 1,5-gradersmål.
— Vi är offer för klimatförändringen och vi befinner oss i dess frontlinje. Nu får vi höra förslag om att våra folk ska flyttas till andra ställen på jorden. Men, med all respekt, hur kan man begära att vi ska lämna vår miljö, där vi skapat vår kultur och våra liv under många hundra år, undrade Henry Puna.
Detta möte är bara ett exempel ur den rika floran av sido-arrengemang vid COP 21 i Paris. Här finns presskonferenser, seminarier, vetenskapliga föreläsningar och mycket annat, som på olika sätt ankyter till klimattemat. En del av dem onekligen väldigt akademiska, men ibland även djupt gripande och kraftigt uppfordrande. Som när det kommer vittnesbörd från de mest utsatta. Det kan vara inuiter som inte längre har de isförhållanden de anpassat sin tillvaro liv efter — eller en afrikansk bonde, som inte längre kan lita på att regnperioden gör skäl för namnet.
Bland deltagarna i Paris finns också många representanter för enskilda organisationer. En av dessa är Anna Axelsson, klimatrådgivare på Diakonia.
En fråga som Diakonia driver är att Sverige ska bidra mer till att finansiera en omställning till klimatvänligare lösningar i fattiga länder, som inte själva har råd.
— Sverige har anslagit 500 miljoner, och har nu lovat 250 miljoner till. Men om man utgår från hur höga utsläpp vi själva har och storleken på vår BNP borde vi ur ett rättviseperspektiv anslå 2,7 miljarder.
En annan fråga som man från Diakonia och dess samarbetspartners lagt stor vikt vid är den som kallas ”loss and damage” — förlust och skada. Det handlar om att i avtalet få med en mekanism för ersättning då utsatta länder drabbas av klimatrelaterade skador.
Vad säger Diakonia om kravet på att sänka temperaturmålet från 2 till 1,5 grad?
— Det vore en bra politisk markering, men ännu bättre är att man kommer överens om att sikta på en fossilfri ekonomi. Det är lättare att följa upp.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR