Hvad vilja kristdemokraterna?

När pingstledaren Lewi Pethrus tog initiativ till partiet Kristen demokratisk samling (KDS) 1964 så möttes han av både spott och spe. I det svenska politiska landskapet var rollerna sedan länge cementerade, inte skulle det finnas plats för ytterligare ett parti, allra minst ett kristet sådant. Men precis som med många andra av Lewi Pethrus projekt så kom det att överraska. Om man räknar in Alf Svenssons tre år i riksdagen på 80-talet — då han fick sin riksdagsplats genom valsamverkan med Centerpartiet — så har partiet varit representerat i riksdagen i sammanlagt 27 år.

Frågan är dock om Lewi Pethrus skulle känna igen sitt parti. När KDS bildades ska den gamle arbetarsonen gett följande besked under ett sammanträde: ”Angående vår politiska inriktning i detta nya parti ska vi göra så här. Vi ska ta den socialdemokratiska ekonomiska politiken i sin helhet, och tillägga kristna värderingar. Så får det bli.”

Det KDS gjorde sig känt för under de första åren var dock inte vänsterpolitik utan motståndet mot sekulariseringen. Vreden riktade sig bland annat mot avskaffandet av gymnasiets kristendoms-undervisning och slapphänt filmcensur.

Ebba Busch Thor kan förknippas med mycket, men knappast med socialdemokratisk politik. Det är också svårt att se att hon skulle ställa sig utanför en biograf och kräva censur. Att hon stödjer samkönade äktenskap hade knappast heller fallit i god jord hos Lewi Pethrus.

Hur har Kristdemokraterna blivit det parti man är i dag? Och hur kan framtiden te sig?

Ingvar Svensson har beskrivits som kristdemokraternas ideolog. Han gick med redan i april 1964, i ett parti som han i dag beskriver som ganska ostrukturerat ideologiskt.

— I de första partiprogrammen så planterade man ordet ”kristen” på många ställen, men man hade ingen ideologisk linje, säger han.

Just beteckningen ”kristen” har många kristdemokrater haft svårt att hantera, åtminstone under senare år. Företrädare för partiet värjer sig mot alla försök att koppla samman partiets politik med kristen tro. Alla, oavsett om man är ateist, muslim eller kristen, ska kunna känna sig hemma i partiet. Det har inte minst den avgående partiledaren Göran Hägglund betonat.

— Under Hägglunds tid har de explicita referenserna till kristendom tonats ned. Han talar inte om kristen etik och värdegrund som Alf Svensson gjorde. Sedan skulle kristdemokraterna säkert själva säga att de bygger på samma grund som förr, säger Douglas Brommesson, statsvetare vid Lunds universitet.

Det är trots allt i kristendomen som partiet har sina rötter, men ideologin har utvecklats genom åren. Viktiga steg togs under 80-talet då inte minst Ingvar Svensson bidrog till att partiet knöt kontakt med den kristdemokratiska rörelsen på kontinenten. Den kristdemokratin kan betecknas som en egen ideologi, skild från socialism, liberalism och konservatism. Dess ursprung finns i den katolska kyrkans sociallära, ett system som byggts upp under århundraden med grunden i kristendomen och hos tänkare som Thomas av Aquino och Aristoteles. När socialistiska strömningar växte fram i Europa under 1800-talet skapades kristdemokratiska partier i flera länder som ett svar på den utmaningen.

Även om kristdemokratiska partier kan vara ganska olika sinsemellan finns det grundläggande principer som förenar. Det gäller till exempel synen på människovärdet, idén om att människan är ofullkomlig och att det därför inte går att skapa ett perfekt system, och subsidaritetsprincipen, som går ut på att beslut ska fattas på den lägsta ändamålsenliga nivån.

— Familjens starka ställning återkommer också överallt. Jag skulle också säga att det finns ett starkt tilltro till civilsamhället, till kyrkor och samfund, att det är i sådana små sammanhang man växer som människa, säger Douglas Brommesson.

Det finns alltså en gammal kristdemokratisk ideologisk tradition, men frågan är hur förankrade dagens svenska kristdemokrater är i den. Kristdemokraterna framstår snarare som ett ganska ängsligt och något vilset parti. Det gäller till exempel när man läser den valanalys som gjordes efter supervalåret, då partiet backade i riksdagsvalet för fjärde gången i följd. Där knyter man inte an till de ideologiska rötterna för att få inspiration, istället fokuserar man på väljarnas önskningar och hur partiet ska kunna hitta frågor som lockar. Analysgruppen tar upp att KD tappar väljare till Sverigedemokraterna och skriver att det ”understryker vikten av att fortsätta arbeta med trovärdighet i integrationsfrågorna.” Gruppen lyfter också fram frågor som brottsbekämpning och försvar, vilket traditionellt ses som högerfrågor.

— Det är nog mitt intryck också, att man inte riktigt vet vilket ben man ska stå på. Under Hägglunds tid har man haft lite olika budskap, som utspelet om ”verklighetens folk” och om politikens gränser. Man har också försökt att profilera sig på barn och ungas uppväxtvillkor, säger Douglas Brommesson.

Att försöka ta väljare från SD genom att förespråka en något stramare flyktingpolitik kan visa sig svårt. Det menar Jonas Hinnfors, som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

— Det finns viss forskning som tycks peka på att det kan vara ganska svårt att konkurrera med ett parti som har en sådan profilfråga, säger han.

SD har också gått från att vara ett nationalistiskt parti till att försöka profilera sig som ett socialkonservativt. SD har en restriktiv hållning till aborter och en mer skeptisk inställning till hbtq-frågor, positioner som KD tidigare nästan varit ensamt om.

— SD innebär nog ett reellt hot mot KD där. KD har ju ingått i Alliansen där de tre andra partierna har haft en väldigt liberal inställning i de här frågorna, och det har inneburit att ett parti som KD inte kunnat blomma ut som en socialkonservativ kraft, säger Jonas Hinnfors.

— Alliansen har i princip varit ett lyckat projekt för de borgerliga då man slutit sig samman och kunnat vara effektiva mot socialdemokratin. Men det är inte säkert att det varit bra för varje enskilt parti.

En person som är mycket kritisk till KD:s utveckling är Cecilia Dalman Eek, som är vice förbundsordförande i Socialdemokrater för tro och solidaritet. Hon menar att det förr fanns beröringspunkter mellan dem och Kristdemokraterna, men att partiet vänt sig högerut.

— Partiet har blivit ett konservativt borgerligt parti som släppt den sociala medvetenheten. Jag tror partiet kommer att fortsätta i den riktningen. Istället för att skapa samarbeten runt de här frågorna som är viktiga för människor som är troende så vill Ebba Busch Thor slåss om de borgerliga väljarna, säger hon.

Många kristdemokrater skulle inte hålla med Cecilia Dalman Eeks beskrivning om att partiet förändrats. Ingvar Svensson tycker till exempel att partiet behållit dimensionen av socialt ansvarstagande.

Frågan är dock hur partiet ska profilera sig i framtiden. Man kommer att tvingas konkurrera med SD om de mer konservativas röster. Samtidigt rör sig svenskarna i stort bort från konservativa värderingar när det gäller familje- och sexualpolitik. Vilka profilfrågor som kan rädda Kristdemokraterna är inte lätt att säga, men partiet har haft en märklig förmåga att överleva.