Grön ekonomi på agendan för Rio+20

När man möts 20–22 juni har 17 toppmöten klarats av sedan sist, men inte ens löftena från 1992 har infriats. Från många håll är förväntningarna låga och kritiken hård.

På världsmiljödagen, 5 juni, samlades ett hundratal människor framför kongressen i Buenos Aires för att med foto-utställningar, tal och flygblad informera förbipasserande inför Rio+20. Det handlade om konkreta frågor: rent vatten, sopförbränning och megagruvor. Och om Rio — fast här riktade man mest in sig på ”Folkens möte för social och miljömässig rättvisa”, som hålls inne i Rio de Janeiro samtidigt som statliga delegationer och FN har överläggningar tre mil utanför staden.

— På FN-mötet kommer man åter att skriva under överenskommelser om miljön, ta foton av leende presidenter och tillsammans med de transnationella företag som dominerar världen sätta igång sin agenda, och den går ut på grönt smink, sa en talare i Buenos Aires.

FN-mötet ska utvärdera ”resultat och brister” de senaste tjugo åren och — är förhoppningen — förnya engagemanget för hållbar utveckling. Det kontroversiella i Rio är de väntade besluten om ramar för den ”gröna ekonomin”.

Idén med ”grön ekonomi” är att få fart på den hållbara utvecklingen med hjälp av prislappar på miljön. Utsläpp ska kosta, rening löna sig. Kritikerna pekar på fiaskot med utsläppsrätter och vill ha möjligheter för samhällen att skydda det som ägs gemensamt, i stället för att göra vatten, luft, moder jord och människors livsvillkor till handelsvaror.

— Rio+20 skulle kunna vara ett tillfälle att byta logik, från den som säger att tillväxten är utan slut, men idén om grön ekonomi är ett steg tillbaka. I Argentina betyder den till exempel att gruvdriften inte kommer att begränsas, säger Ariel Navarro i Buenos Aires.

Gruvorna — megaminerias — är så nära man kommer en stor miljöfråga i Argentina, och visar hur minimalt genomslag miljötänkandet än så länge har i landets lagar och debatt. ”Flora och fauna är nog bra, men människor är viktigare”, sa president Cristina Fernández de Kirchner i våras apropå gruvorna. I Argentina — som i Brasilien — går ekonomin uppåt, och ekonomin går före sådant som rent vatten, människors hälsa och skydd för glaciärer — en lag om det stoppades av presidenten, berättar Silvia Ferreyra, som liksom Ariel Navarro jobbar med utvecklingsfrågor inom tankesmedjan ISEPCi.

I Bolivia och Ecuador görs tydligare försök att ta in miljöhänsynen i lagen, men Silvia Ferreyra betonar att det också i Argentina finns en växande opinion som säger att rent vatten är värt mer än guld.

När miljöministrarna i Argentina, Chile, Brasilien, Uruguay och Paraguay uttalar sig inför Rio+20 är det också med reservationer inför ”grön ekonomi”, och de betonar hälso-frågor och fattigdomsbekämpning. Deras försvar för sina staters rätt till tillväxt och exploatering av naturresurser, och deras avvisande av handelshinder i miljöns namn, handlar nog om motstånd mot rika nords dominans — men också om att ekonomisk vinst i de egna länderna väger tyngre än natur och människor.

Läs mer om Rio+20-mötet i Sändaren 24/2012.