GF-styrelsen går emot utredare

Regionutredningen har i gjort ett omfattande och gott arbete. Majoritetsförslagen var goda. Nu väljer kyrkostyrelsen en annan väg när det gäller regionernas juridiska status vilket jag tror är ett stort misstag. Regioner som organiseras utan direkt inflytande från församlingarna riskerar att tappa i engagemang och delaktighet. Att påstå att det räcker med att församlingarna ändå fattar besluten genom kyrkokonferensen är som att påstå att det räcker med beslut i riksdagen för den kommunala verksamheten.
Allvarligt är också att förslaget riskerar att leda till färre tjänster i regionerna, tjänster som kan stödja församlingarna i deras arbete. Idag betalar församlingarna inom SMK ca 5 miljoner kr i (en frivillig) medlemsavgift till distrikten. Det är ingen självklarhet att dessa pengar kan tas in i en struktur där församlingarna saknar direkt möjlighet att påverka summan.
Om två månader fattas beslut på kyrkokonferensen. Jag tror att församlingsombuden kommer att ge kyrkostyrelsen bakläxa och istället gå på förslaget som en stor majoritet i regionutredningen förordade, nämligen regioner med egen juridisk status.
Lennart Renöfält

Som baptist är detta ytterligare ett bevis på hur lite baptistiskt GF-kyrkan är. Baptismen är en utpräglad underifrånrörelse med fria församlingar som samverkar med varandra. På detta sätt organiseras den nära samverkan i distrikt bort och ersätts av regioner som demokratiskt bara styrs från kyrkokonferensen. GF-kyrkan blir allt mindre en hemvist för mig...

CL skriver "I Missionskyrkans Västra Götalandsdistrikt och Östra Götalandsdistrikt bor mer än hälften av Gemensam framtids medlemmar. Här finns en tydlig önskan om att regionerna ska vara egna juridiska personer med en regional styrelse, regionala årsmöten, möjligheten att äga gårdar och så vidare."

Är detta verkligen sant? Vad finns källan till ett sånt påstående?

Låt oss först konstatera att rubriksättaren missatt lite, det är inte utredarna som kyrkostyrelsen går emot, utan det är alla de som talat för den av utredarna föreslagna lösningen. Utredarna har lyssnat och förstått, men en styrelse med centralbyråkratiska drag tycks vilja samla all makt i centrum. Att som Johan säga att detta skapar en helhet i rörelsen är nog att misstolka vad som driver rörelsen, det är inte centrala beslut utan det är den lokala närvaron och möjligheten för de lokala krafterna att påverka sin egen situation som driver på och som gör att något händer. Tyvärr är tilltron till att ett starkt byråkratiskt maktcentrum är viktigast något som vi nu ser, när det är Jesu beröring av individen och individens möjlighet till påverkan av det egna sammanhanget som är grundstenen, därefter församlingarnas påverkansmöjlighet och så vidare. Jag är säker på att församlingsrepresentanterna ställer detta till rätta, hoppas bara att styrelsen inte jobbar på i fel riktning nu och drar på kyrkan onödiga kostnader innan beslutet är fattat

Liknelsen mellan riksdag och kommun haltar. Snarare är det riksdag och länsstyrelse som skall jämnföras. Besluten på kommunal nivå är snarare att likna vid församlingsmötena.
Gällande just länsstyrelser pågår väl just för tillfället en politisk process där dessas nödvändighet diskuteras. Eller kanske snarare diskuterar man hur de kan effektiviseras.

Bra Sändaren att ni fått till kommentarsfunktionen. Det kan förhoppningsvis bidra till en vitaliserad diskussion

Johan, länens nuvarande form (skapade av Axel Oxenstierna 1684) diskuteras men det är väl så att den regionala nivån i ett EU perspektiv är på väg att stärkas? Det syns ju redan nu genom bildandet av regioner i Sverige och den pågående regionutredningen för vår nation. Nationalstaten (den nationella nivån) är snarare något som kan ifrågasättas. Jag tycker Lennarts jämförelse med kommun och riksdag håller. Det handlar om vilken utgångspunkt och flödesperspektiv man vill ge till frågorna om makt. Detta tycker jag(kopplingen mellan organisation och makt) bör få en teologisk koppling för att vi ska kunna få en samsyn mellan (vår gemensamma?) teologi och organisation, kalla det ecklesiologi.

Man skulle gärna veta varför styrelsen går emot utredningens förslag. Är det därför att man underkänner utredarnas arbete? Svårt att tro för de har gjort ett bra arbete. Jag tror med Lennart att det är ett fullständigt felaktigt beslut. Men jag hoppas också att det blir en ordentlig debatt om detta på konferensen. Många är måna om distriktens självständiga ställning.
Och apråpå Roberts inlägg: detta har förstås ingenting med baptist eller inte baptist att göra. Vi är många icke-baptister som tycker lika illa om förslaget av exakt samma anledning. Låt oss inte ta med samfundsgränserna in i GF för då vinner vi ingenting.

Jag håller till fullo med Lennart R. Många med mig hade samma synpunkter på ett fantastiskt distriktsårsmöte den 17 mars för ÖVD som till stor del arrangerats av ungdomar.Jag kan inte förstå obalansen mellan GF och equmenia på den regionala nivån enligt styrelsens förslag.Församlingarna skall ju vara basen i den nya kyrkan har det sagts under hela processen. Nu försvåras församlingarnas kontakt med ledningen på ett avsevärt sätt. Att ha frivilliga regionala möten utan regionalt ansvar kommer att bli lika tandlöst som de senaste ordförandesamlingarna.
Tyvärr har styrelsen lagt ett föreslag som kommer att ta mycket utrymme och engagemang i onödan på konferensen i Linköping. Det finns vikrigare frågor att ta strid för och kämpa för som t ex det sociala engagemanget
Erik Ideström Karlskoga

Bäste Gerard! Det glädjer mig att fler har samma syn som jag som baptist har på hur ett samfund ska byggas, med självständiga, samarbetande församlingar. Tyvärr ser jag mindre av det i GF än i gamla SB. Jag håller med om att vi inte ska ta med samfundsgränserna in i GF, men samtidigt måste ett baptistiskt synsätt rymmas annars kommer fler baptistförsamlingar att lämna (fler är på gång än de nio som hittills lämnat). En av de viktigaste frågorna för en baptist är att själv, tillsammans med den lokala församlingen, formulera sin tro. Men i GF har ett grunddokument som definierar gemensamma ståndpunkter beslutats, ståndpunkter som till viss del inte stämmer med en baptistisk övertygelse. Det handlar inte om samfundsgränser, utan om att bli accepterad!

Att ta beslut så nära dem det handlar om borde vara en självklarhet. Det som är lokalt tas i församlingarna, det regionala i regionsårsmöten och det som gäller kyrkans helhet och inriktining på kyrkokonferensen. Alternativet är en representativ demokrati med en styrelse som kommer att bli tvungen att deligera ut sina uppgifter. Det blir mycket långt från församlingsmedlem till beslut som fattas i regionala frågor. Att få växa in i en demokratisk struktur som börjar i den lokala församlingen och tar mig vidare till det lite större samanhanget för det stora mötet i kyrkokonferensen gör att vi växer tillsammans och växer samman. Först när jag kan påverka de beslut som ligger nära mig i en demokratisk process värdig en kyrka för alla (om det nu blir en kyrka för alla) har vi en demokratisk kyrka. Då finns tiden för att bearbeta frågor tillsammans.
Regionsutredningen har lyssnat och bearbetat frågan nu återstår att se om styrelsen fortsätter att centralisera kyrkan istället för att bredda demokratin.
En trovärdig kyrka har vi långt till och inte blir det bättre när vi tar bort demokratiska strukturer.
Från ett stort men välbehövligt distrikt.
Hjärtat Koch