Fotboll och kultur i skön förening

Kan en satsning på kultur, mångfald och mänskliga rättigheter vara vägen till segrar på fotbollsplanen? Ja, det tror man i Östersunds fotbollsklubb. Och hittills talar resultaten för att man har rätt. Den 4 april gör klubben debut i Allsvenskan, efter att på fem år ha avancerat tre divisioner i det svenska seriesystemet.

Bara några timmar efter att Sändaren bett mig skriva denna artikel fick uppdraget en oväntad ingrediens, då jag i en lång och andfåddhetsskapande trappa på Södermalm i Stockholm råkade komma i samspråk med en av det svenska kulturlivets frontfigurer: Marika Lagercrantz — skådespelerska, regissör och ordförande i KLYS, ett samarbetsorgan för en rad organisationer inom kultur och media. När hon fick veta att jag kom från Östersund sa hon spontant att hon så gärna ville träffa det där fotbollslaget som var så omskrivet, för att de varje år hade ett nytt kulturprojekt. ”Följ med mig då, jag ska göra ett reportage om dem!”, sa jag, och så bestämde vi det på stående fot.

Därav kommer det sig att vi en tid senare sitter hos fotbollsklubbens ordförande Daniel Kindberg, på hans arbetsplats som vd för det kommunala bostadsbolaget Östersundshem, vid det torg som har namn efter stadens grundare, Gustav III. Jag frågar Daniel Kindberg om han vet vad det var för byggnad som fanns här tidigare — nej, det känner han inte till — men det var faktiskt stadens missionskyrka, som revs i mitten av 60-talet. Missionsförsamlingen flyttade ihop med baptisterna några kvarter bort och blev där kvar, som en av församlingsekumenikens pionjärer.

Men tillbaka till dagens möte, som ju också handlar om människor med en mission — eller i varje fall vision. Marika Lagercrantz inleder med att förklara varför hon är så intresserad av klubben.

— Jag var ju kulturråd vid svenska ambassaden i Berlin till för ett år sedan och hörde talas om vad ni gör här. Det skrevs till och med om er i tyska tidningar. Jag gladdes i mitt hjärta när jag såg att det plötsligt fanns ett fotbollslag i Sverige som tog ställning för kulturen. Men nu undrar jag varför ni gör detta!

Daniel Kindberg börjar sin berättelse med att gå tillbaka till den för klubben deppiga hösten 2010, när laget åkte ner i division två (som är den fjärde högsta nivån i seriesystemet).

 — Vi frågade oss varför vi egentligen höll på med fotboll och kom fram till att vi behövde göra ett rejält omtag och formulera en värdegrund. Vi bestämde att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter måste vara utgångspunkten. Alla människor är lika mycket värda.

Daniel Kindberg var bataljonschef på regementet I 5 när det lades ner 2005 och har som civil blivit en av de stora profilerna i Östersund. Ofta omstridd, då han med sin starka vilja, höga ambitionsnivå och emellanåt oortodoxa metoder inte alltid går i takt med kommunala beslutsprocesser. Men också beundrad, för att han får saker att hända. Som i fallet med fotbollsklubben. Men hur översätter man då FN-deklarationen om mänskliga rättigheter till fotbollsspråk?

— Vår uppgift är att vinna fotbollsmatcher. Det är vår prioritet. Men då krävs mod och initiativförmåga. Kreativitet hos individerna, förklarar Daniel Kindberg.

Därifrån utvecklades kulturspåret. En ”kulturakademi” skapades, där både klubbmedlemmar och allmänhet fick ta del av allt från dans till författarföreläsningar. En extern ”kulturcoach” — Karin Wahlén — var viktig när kulturspåret anträddes, betonar Daniel Kindberg.

Men att möta andras kulturskapande var inte nog.

— När författaren Martina Haag var här sa hon en sak som slog ner som en missil i skallen på mig, säger Daniel Kindberg.

— ”Vad är människor mer rädda för än något annat, ja mer rädda än de är för döden? Jo, att ställa sig på en scen och uppträda”, sa hon. Då fick jag idén att vi skulle göra en teaterföreställning där alla var med. Spelare, tränare, kanslipersonal. Alla!

— Det skulle vara obligatoriskt och ske på arbetstid, så ingen kunde vägra.

Här kommer ett centralt begrepp in i samtalet. ”Att lämna sin komfortzon”.

— Vi behövde utmana oss själva, och för att göra det tog vi till kulturens uttryck och arenor. Spela fotboll kan ju grabbarna redan. För att utvecklas behöver de byta spelplan.

Därför stannade man inte vid att spela teater. Systematiskt har det ena kulturuttrycket efter det andra avverkats. Man har skrivit en bok tillsammans, haft en konstutställning, och i år planeras en föreställning som kommer att bygga på ljus och ljud.

Marika Lagercrantz antecknar i kapp med Sändarens utsände och utbrister efter att helhetsbilden är tecknad: ”Det är ju alldeles underbart! Det här har jag väntat på hela livet!”

— Alla teatermänniskor är intresserade av fotboll, men att det nu finns ett fotbollslag som tar ställning för kulturen, det måste vara Sveriges framtid! Jag kan bara uttrycka min uppskattning och beundran för att ni gör detta.

En sak är förstås vad ordföranden säger, vad ledningen försöker uppnå. Men blir det någon skillnad på fotbollsplanen, efter att spelarna utsatt sig för dessa nya erfarenheter, fjärran från de fotbollsdrömmar som drivit dem fram till spel på elitnivå?

Vi fortsätter vår reportagedag ute vid arenan, där vi möter spelare, tränare och kanslipersonal. Och vittnesbörden är samfällda. Det här med att gå utanför sin komfortzon har satt djupa spår. Graham Potter lät sig värvas till klubben som tränare precis när kultursatsningarna inleddes. Han har varit här i fem år nu, och har inga planer på att flytta.

— Jag trodde på Daniel Kindbergs idéer, även om jag inte var till hundra procent övertygad. Och jag minns när han presenterade sina tankar för spelarna första gången, hur några satt i ett hörn och tryckte. Men det har gjort skillnad, att stå på en scen och spela teater, eller att dansa ”Svansjön”, som man gjorde i höstas, säger denne lågmälde engelsman som har en universitetsexamen i samhällsvetenskap.

— Det skapar en medvetenhet från andra utgångspunkter än på fotbollsplanen, man blir mindre rädd för att misslyckas och bättre på att hantera obekväma situationer. Sådana uppstår ju även på en fotbollsplan, säger Graham Potter.

— Man behöver inte bli frustrerad och sparka bort bollen eller ta till hårda ord när något går en emot. Man kan använda energin kreativt i stället för att blockera den.

Dessutom skapar det en anda och image kring klubben, som ett ställe där man kan utvecklas, både som spelare och människa. Därmed blir det lättare att värva nya spelare också, eftersom de i ÖFK ser en språngbräda till ännu större klubbar.

Stolt konstaterar Graham Potter att en av klubbens tidigare stjärnor, Modou Barrow, nu spelar i engelska Premier League-laget Swansea.

Klockan har blivit två, och det är dags för eftermiddagens träningspass. Iklädda svarta overaller släntrar killarna ut på konstgräset. Alla utom en, som skiljer sig från mängden med sin röda overallströja och sin långa lekamen. Det är Bobo Sollander, en av den minoritet av ”infödda jämtar” som har en plats i laget. Bobo kom till klubben för mer än tio år sedan och har sett gruppen förändras och utvecklas av kulturprojekten. Jag hejdar honom på sidlinjen, där han kommer tillsammans med lagkaptenen Alex Dyer.

— Kulturprojekten gör att vi alla doppar våra tår i främmande vatten, och då syns det hur vi beter oss när vi är osäkra. Det skapas ett klimat i gruppen som inte uppstår i den vanliga verksamheten, förklarar Bobo Sollander.

Alex Dyer har erfarenhet från engelska ligalaget Northampton och ser en fundamental skillnad mellan Östersunds FK och den engelska fotbollskulturen.

— Det är som natt och dag. Där är det mycket ”fear and blame” — det är alltid någons fel om det sker ett misstag. Här anklagas ingen, och man kan komma tillbaka starkare. Förresten noterar spelare som kommer hit från svenska klubbar samma skillnad.

Att det blivit så har ett samband med kulturprojekten, menar Alex Dyer.

— Genom att vara tillsammans utanför vår komfortzon utvecklas vi och svetsas samman. Det stärker gruppen och vår förmåga att hantera obekväma situationer.

För vart och ett av de olika kulturprojekten har klubben en särskild coach, som via en rad workshoppar hjälper till att utforma årets projekt. I år är det Jämtlands Musikskola som håller i det hela, med Rosemarie Hagström som en av coacherna. Hon anslöt när vi åt lunch strax före träningen, och delgav oss sin programförklaring.

— Konst är så personligt. Det kommer att bli svett och tårar, vi har ett tydligt uppdrag att alla deltagare ska utmanas! förklarade hon.

—  Om ni kör fast, eller om ni behöver hjälp med något så hör av dig till mig. Jag är bra på att sätta ihop olika scener till en helhet, lovade Marika Lagercrantz.

Årets projekt kommer att redovisas den 3 september, i form av en föreställning i en före detta flyghangar ute på Frösön, med plats för en publik på 2500 personer.

— Det blir fullsatt, och vi ska ha kungligheter på plats, lovar Daniel Kindberg.

— Statsministern kommer också att vara där. Har han något annat inbokat så får han ställa in det. Det är viktigt att topparna kommer. Dels för att få ut vårt budskap om allas lika värde, men också för att höja anspänningen hos killarna. Intäkterna från föreställningen ska gå till flyktingarbete i någon form.

— Det ska bli en stark manifestation i solidaritet med de människor som är på väg till oss från länder i krig. Utifrån våra kärnvärden ska vi markera mot det främlingsfientliga, rasistiska och kalla, deklarerar Daniel Kindberg.

Några dagar efter att Marika Lagercrantz återvänt till Stockholm skickar hon ett mejl där hon betonar hur mycket kraft mötet med fotbollsklubben gav henne.

”Jag berättar om denna dag för alla jag möter, och tror verkligen att ÖFK visar på en väg för Sverige som inte bara gäller fotboll utan kan genomsyra stora områden i vårt samhälle. Jag bär med mig detta i mitt hjärta i allt jag gör. Nästa vecka sitter jag i en paneldebatt för att tala om integration och representation i kultursfären. Gissa var min huvudpunkt kommer att ligga?”

 

 

Hans Månsson

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.

 

Till minne