Fler barnvälsignelser än dop i Equmeniakyrkan

Trenden från Svenska Missionskyrkan (SMK), fortsätter in i den nya kyrkan. Betydligt fler föräldrar väljer barnvälsignelse framför barndop. SMK var den enda av de tre bildarsamfunden som hade ordningar för båda praktikerna. Baptistsamfundet praktiserade enbart troendedop och Metodistkyrkan enbart barndop.

Den största förändringen inom SMK skedde mellan 2003, då det var dubbelt så många barndop som barnvälsignelser, och 2011 då välsignelserna var lika många som dopen.

Det är siffror som förvånar Olle Alkholm, biträdande kyrkoledare.

– För att kunna ge ett bra svar på varför det blev så skulle jag behöva analysera siffrorna. Men den största utmaningen i den här statistiken är inte barndop eller barnvälsignelse – det låter vi människor själva avgöra – utan att det sammanlagda antalet dop och välsignelser har minskat så kraftigt. Det visar att församlingarna behöver ta ett ansvar för barn och barnfamiljer och vara ett sammanhang där tron kan växa.

Olle Alkholm menar att man måste läsa ihop dop- och välsignelsetalen med övrig statistik. Equmeniakyrkan, har liksom bildarsamfunden, svårt att hålla uppe medlemssiffrorna. Många församlingar är små och har en hög medelålder. Dessutom saknar många ett barn- och ungdomsarbete.

Den naturliga följden av att allt fler barn välsignas borde vara att troendedopen ökar. Equmeniakyrkans historia är allt för kort för att kunna avläsa en sådan utveckling. Men i SMK där båda doppraktikerna tillämpades låg siffrorna för troendedop på ungefär på samma nivå de sista åren.

Har kyrkan alltför lite aktualiserat och predikat dop? Enligt Olle Alkholm finns det en försiktighet som sträcker sig ända till PP Waldenströms dagar.

– Waldenström gjorde ett försök att bilda en gemensam kyrka med baptisterna och metodisterna men insåg att dopet skulle bli en svårlöst fråga. Redan då tonades dopet ner och betoningen lades på att medlemskap handlar om personlig tro. Förslaget godkändes aldrig, men en del av SMK:s pastorer ärvde den här försiktigheten. Man var rädda för att frågan skulle skapa osämja.

Just nu är det många av Equmeniakyrkans församlingar som justerar sina stadgar. I Equmeniakyrkans förslag till församlingsstadgar finns en text om dopet där man betonar att dop och medlemskap hör ihop. För en del församlingar känns det som en för hög tröskel och man vill hellre se att en personlig tro ska vara grunden för medlemskap.

– Det är upp till varje församling att fatta beslut om detta, men kyrkans teologiska grund betonar att tro och dop är vägen in i församlingen, säger Olle Alkholm.

Arne Fritzson är nytillträdd teologisk sekreterare i Equmeniakyrkan. En av hans första uppgifter blir att arbeta med frågan om dopets ställning i förhållande till medlemskap.

– Vi har mycket att lära av den process som Svenska kyrkan gick igenom i samband med att dopet blev medlemsgrundande. Jag menar inte att vi ska ta efter Svenska kyrkan, vi har en delvis annan teologi runt dopet, men vi behöver på samma sätt arbeta med fördjupningen och också inspireras av den glädje som många i Svenska kyrkan känner över sitt dop.

Arne Fritzson har inte tidigare tagit del av statistiken över antalet döpta och barnvälsignade. Även han är förvånad över utvecklingen. Innebär det något för kyrkans teologi att barndopets ställning har försvagats?

– Nej. Det som skulle förändra är om någon av praktikerna försvann. Men jag hoppas att Equmeniakyrkan fortsätter att vara öppen för både dem som  praktiserar barndop och dem som praktiserar barnvälsignelse. Det vore att föreneka en viktig del av vårt arv om den inte var det. Gud har gett oss dopet som en hjälp för att berätta för oss något viktigt om vad det är att vara människa i Guds värld. Dopet förenar oss med Gud och hans kyrka i hela världen.