Nyhet

Finland firar 100 år av självständighet

I dag firar vårt östra grannlands stora jubileumsår. För hundrade gånger firas Finland sin självständighetsdag och det just den 6:e december. Före det var landet ett svenskt landskap och en del av det ryska kejsardömet i mer än 700 år.

I Finland heter högtiden ”självständighetsdagen” och inte ”nationaldagen” som i Sverige. Inställningen till firandet av denna dag är väldigt annorlunda jämfört med hur svenskar firar sin nationaldag den sjätte juni. De flesta finländare vet varför man firar sjätte december – men hur många svenskar vet varför man firar sjätte juni i Sverige?

För hundra år sedan, den 6 december 1917, utropade sig Finland till en självständig stat efter att ha varit en autonomi under den ryska tsaren sedan 1809 och innan det hade Finland tillhört Sverige i nästan sjuhundra år. Under den tiden hade Finland varit ett av Sveriges många hertigdömen tills den ”östra rikshalvan” blev storhertigdöme på 1500-talet och fick ett visst mått av självstyre.

Efter Finska kriget mellan 1808 och 1809, mellan Sverige och Ryssland, avstod Sverige från landområdet Finland. Området blev en del av det ryska kejsardömet med mycket långtgående självständighet och lydde under den ryske tsaren Alexander I. Som följd av den ryska revolutionen blev Finland självständigt 1917, men Finland har fått utstå fyra smärtsamma krig under sin blott hundraåriga livstid. Bara året efter självständigheten blev det inbördeskrig mellan ”röda” och ”vita” i Finland. De röda fick ett visst stöd från den bolsjevikiska regimen i Ryssland, medan de vita fick stöd från Tyskland och även i viss mån av Sverige. Kriget slutade med seger för den vita sidan. Sammanlagt 38.000 finländare dog i inbördeskriget. Över 20.000 från den röda sidan arkebuserades eller dog i fångläger.

När Sverige under hela andra världskriget klarade sig undan striderna så fick Finland uppleva tre olika krig, två mot Sovjetunionen och ett mot Tyskland. Den 30 november 1939 började Vinterkriget och Sovjetunionen angrep Finland på det Karelska näset. Samma morgon flygbombade man Helsingfors.

Även om det sovjetiska angreppet fördömdes av andra länder fick Finland strida ensam mot Sovjetunionen, utan allierade. Finland förlorade Vinterkriget efter drygt tre månader och var tvungen att ge bort 27.000 kvadratkilometer areal till Sovjetunionen. Mer än var tionde finländare förflyttades från de områdena. Men freden blev inte långvarig. Redan efter drygt ett år – 25 juni 1941 – började fortsättningskriget mot Sovjetunionen. Det varade i nästan tre år. Tyskland hade då anfallit Sovjetunionen. Kort därefter flygbombade ryssarna Helsingfors igen. Finland var då allierat med Tyskland och målet var att få tillbaka Karelen med stöd av tyskarna. 

Men Finland förlorade även det här kriget och 19 september 1944 undertecknades ett fredsavtal där ryssarna krävde att tyskarna skulle fördrivas ur Finland. Detta ledde till Lapplandskriget 1944 då man tvingade de 210.000 tyska soldaterna att lämna landet. Lapplandskriget innebar stora materiella förluster för norra Finland eftersom tyskarna använde sig av den brända jordens taktik under det att de tyska trupperna drog sig tillbaka.  Exakt 41.306 byggnader, 516 landsvägsbroar, 218 järnvägsbroar,  48 färjor och åtta av tio båtar i området förstördes.  Det kan man fortfarande se i norra Finland där gamla och bevarade byggnader är sällsynta och där det under många år liknade en studie i grått. Men trots alla krig är det kanske som det finska ordspråket säger: ”Ingen natt är så lång att inte dag följer på”.

 

Läs gärna veckans krönika av May Wikström. Hon är chefredaktör för Kyrkopressen i Helsingfors och har denna vecka skrivit om just Finland.  
 

 
  • 0 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar