Eva-lena Gustavsson har tagit plats i riksdagen.

Eva-Lena satsar på människorätt, Värmland och polisen

I samband med riksdagens öppnande nyligen tog Eva-Lena Gustavsson plats på Värmlandsbänken som ersättare under det sista året på mandatperioden. Hon blir därmed den andra Equmeniakyrkliga pastorn i den nuvarande riksdagen.

En gång i tiden fanns det många pastorer och predikanter i riksdagen. Flera av den tidiga väckelserörelsens ledargestalter blev riksdagsmän såsom PP Waldenström och E.J. Ekman (missionsförbundare), Jakob Byström (baptist) och Jakob Eriksson (metodist). I dag är de betydligt färre och av riksdagens 349 ledamöter är det bara två som är pastorer i Equmeniakyrkan. Den ena av dem heter  Eva-Lena Gustavsson (S) och hon har just bytt ut predikstolen i Torsby Missionsförsamling mot talarstolen i Sveriges riksdag.  Hon har mångårig kommunalpolitisk erfarenhet, och är i dag kommunfullmäktiges ordförande i hemkommunen.

– Det är fantastiskt spännande och lärorikt att komma hit, säger Eva-Lena Gustavsson:

– Som pastor är jag van att tala inför stora grupper och att möta människor.  Samtidigt är det en helt annan värld här av interpellationsdebatter och frågestunder med mer formalia. Man får helt enkelt ta med sig all sin erfarenhet in i detta arbete.

Eva-Lena Gustavsson som ersatt Jonas Gunnarsson under hans föräldraledighet lånar även hans stolar i konstitutions-och civilutskotten.

– Konstitutionsutskottet är lika viktigt som intensivt. Vi har två möten i veckan och det är mycket att läsa in mellan sammanträdena. Därför har vår partigrupp delat upp arbetet internt och själv får jag fokusera på arbetet med mänskliga rättigheter, ursprungsbefolkning och samefrågorna. Utanför utskottet kommer jag hålla ett extra öga på frågorna som berör Värmland samt polisfrågorna där jag har en bakgrund i polisstyrelsen där hemma.

Varför är det idag ganska sällsynt med partipolitiskt engagerade pastorer?

– Det tycks ha hänt någonting i kyrkans liv där man inte längre tycker att det är viktigt att engagera sig partipolitiskt. Jag får ju mycket uppvaktningar från lobby- och intressegrupper men sällan eller aldrig att det kommer kristna grupper och önskar eller kräver. Ibland kan jag fundera på om kyrkfolket lever i en bubbla och ibland påminner jag mig själv om att man har fullt upp där man står.

Finns det några risker eller problem med att så tydligt ta partipolitisk ställning när man är pastor? Hur företräder och leder man sin församling där hälften kanske tycker något annat?

– För mig är det kristna budskapet väldigt radikalt och även om det inte betyder att det måste bli partipolitiskt så är kyrkan politisk. Kanske finns det ett försiktighetsperspektiv i församlingarna där man vill hålla på valhemligheten men ändå vara politisk och ha kontakter med det omgivande samhället. Och även om det är viktigt att skilja på rollerna är jag alltid Eva-Lena som är både kristen och socialdemokrat. 

Eva-Lena Gustavssons kollega som både riksdagsledamot och equmeniapastor är kristdemokraten Tuve Skånberg.

Vad förenar dig och Tuve Skånberg?

– Det som förenar oss är naturligtvis vår tro men vi tycks dra rätt olika slutsatser av den både teologiskt och politiskt.

Finns det några frågor där du som socialdemokrat inte håller med ditt parti?

– Det gäller framför allt asyl- och flyktingfrågorna där jag är sorgsen över de åtstramningar som gjorts. Jag hoppas att vi ska hitta tid och rum för samtal om dessa frågor.

Nästa år är det val och trots det korta inhoppet och ett knepigt parlamentariskt läge kommer Eva-Lena att kandidera från värmlandsbänken. Kallet är starkt för att göra skillnad. 

PHILIP DE CROY

Kommentera

FLER NYHETER

Topplistan