Ecuador: ”Många människor har tappat livslusten”

Mindre än en minut. Så lång tid pågick det värsta skalvet i Ecuadors historia. En kvarts miljon människor drabbades och den officiella dödssiffran är 650, men många fler skadades både fysiskt och psykiskt. De materiella skadorna är stora och det råder fortfarande brist på mat.

– De första dagarna efter skalvet så vällde hjälparbetare in från olika håll. I dag är situationen en helt annan. Visserligen pågår arbetet med att förse drabbade med förnödenheter, men inte i samma omfattning som tidigare, säger Petter Hermansson.

Nu börjar också såren efter jordbävningen att synas på nya sätt, berättar han. Många människor har tappat livslusten, hamnat i depressioner och känslor av hopplöshet. Petter Hermansson koordinerar läkarbrigader med sjukvårdspersonal och volontärer och hans fru Andrea, som är familjeterapeut, samordnar team med psykologer.

Gunilla Eliasson, Equmeniakyrkans missionsarbetare bosatt i Guayaquil, åker regelbundet den tre timmar långa bilresan till de jordbävningsdrabbade områdena. Hon är psykoterapeut och har förutom enskilda samtal även kurser för kyrkans hjälpteam om hur de ska ta hand om sig själva och andra i kris. Gunilla och Andrea har bland annat samtalat med människor som suttit fast i rasmassorna.

Jordbävningen kommer att leva vidare som ett kollektivt minne i folks medvetande. Det handlar inte om att glömma och gå vidare för det är omöjligt och ingen bra strategi utan att istället berätta, sörja, bearbeta, processa så att det som hänt inte behöver definiera mitt liv, utan blir en del av mitt liv och min erfarenhetsbank för att kunna gå vidare, skriver Gunilla i ett blogginlägg.

Många av de drabbade är barn. Parallellt med läkarnas arbete jobbar också ”skratt-team”, ungdomar från församlingarna i Montecristi och Manta, som tillsammans med en clown från Spanien försöker muntra upp traumatiserade barn.

Petter Hermansson säger att han är sliten men mår bra. Familjens hus i Montecristi klarade sig utan några större skador. Men bara några mil nordost om Motecristi ligger den värst drabbade staden, Pedernales, som är helt förändrad.

Pactokyrkan, som är Equmeniakyrkans samarbetskyrka, har sex församlingar i distriktet. De har mobiliserat frivilligarbetare som hjälper de drabbade familjerna, både med förnödenheter och med återuppbyggnad. Församlingarna samlas till gudstjänst men mycket kraft läggs nu på det sociala/diakonala arbetet.

– Vi är tacksamma för förböner och ekonomiskt stöd. I dagsläget vet vi inte riktigt hur mycket resurser vi har att röra oss med, men hjälpbehovet är stort.

Equmeniakyrkans insamling till Ecuador har hittills gett nästan en halv miljon kronor.

Sida har beslutat om stöd till Ecuador på sammanlagt drygt 11 miljoner kronor som fördelats bland annat till Myndigheten för Samhällsskydd. Svenska kyrkan har fått stöd, bland annat till psykiskt socialt arbete. Equmeniakyrkan har ännu inte äskat om Sida-pengar, men undersöker nu vilka möjligheter som finns att få anslag genom Svenska Missionsrådet.