Drömmen om kontroll

Det här är den andra artikeln av fem som Joel Halldorf skriver om olika aspekter av det moderna livet. Här begrundar han vårt behov av kontroll. del 2

Fotbolls-EM pågår och ingen vet ännu hur det slutar. Men dagen efter finalen fylls tidningsspalterna av analyser som förklarar varför det vinnande laget vann och förlorarna förlorade. Som att det var givet, självklart, och inte kunde slutat på annat sätt.
Fotbollsanalytikernas jobb påminner om vad någon sagt om nationalekonomin: att det är vetenskapen som förklarar varför det som ingen kunnat förutse var oundvikligt!
Som historiker ägnar man sig åt att försöka förstå det förflutna. Men när man då och då tvingas upp från sitt arkiv för att media ringer med en fråga så gäller det sällan historien i sig, annat än som en bakgrund. I stället är det framtiden man vill höra om. Om vi historiker, utifrån vår kunskap om det förflutna, kan berätta vad som kommer att hända.
Man vill ju vara till lags, så oftast försöker åtminstone jag ge någon form av svar. Men det vore egentligen hederligare att låta bli. För frågan utgår från den felaktiga föreställningen om att tillvaron är lagbunden. Idén är att den som studerat historien lärt känna lagarna, och därför kan förutsäga framtiden.

Men tillvaron är för komplex för detta. Vi kan inte förutse framtiden, lika lite som vi kan styra det närvarande. Att planeternas rörelser kan förklaras med hjälp av lagar betyder inte att samma sak gäller mänskligt beteende. Det är på tiden att vi inser detta.
Längtan efter kontroll är ett av den moderna tidens kännetecken. Vi accepterar inte talet om tillfälligheter, utan vill skapa ett vattentätt system, en perfekt metod, som låter oss behärska tillvaron. Denna tanke är exempelvis grunden för såväl
byråkrati, ledarskapsböcker och managementkonsulting. Företag och organisationer ses som maskiner som den skicklige
byråkraten kan styra mot effektivitet genom olika metoder. Grunden för chefens status, makt och ibland skyhöga lön är föreställningen om att han eller hon har förmågan att styra och effektivisera en organisation.  
Filosofen Alasdair MacIntyre hör till dem som ifrågasatt detta. Han föreslår att vi tänker på de (få) tillfällen då en chef genomför reformer och resultatet blir ökad effektivitet som då en präst ber om regn och ett skyfall drar in. Ibland sker dessa händelser efter varandra, men det betyder inte nödvändigtvis att det finns ett samband mellan dem.

Den sociala ingenjörskonstens begränsningar blev tydliga för mig under en bilfärd i USA. Vi passerade ett nedfallet träd, och invid det stod bilar från en rad myndigheter: poliser, brandkår, den lokale sheriffen och skogsvårdaren. Det var uppenbart att de totalt sett var kraftigt överbemannade, men eftersom de kom från olika håll syns detta inte i de enskilda myndigheternas statistik. Var och en åker tillbaka till sin station, sätter ett streck för genomförd insats och motiverar på så sätt sin existens.
Strikt talat hade alla följt reglementet, även om de brutit mot bokstavens ande. Systemet var otillräckligt.  

Ett reglemente kan alltid tänjas, böjas och kringgås. Den som saknar arbetsmoral eller misstror den verksamhet han arbetar i hittar alltid en väg. Finns inte personligt engagemang och moral så räcker det inte med regler, och där detta finns behövs inte så mycket regler. Dessa enkla sanningar slår mot fundamenten i en kultur som skapat enorma organisationer — nationalstater, myndigheter, storföretag — och som naturligtvis tänker sig att det är möjligt att kontrollera dessa enorma maktapparater.  
Vi har inte kontrollen, så enkelt är det. Inte över våra liv eller vår framtid, och inte heller över vår omgivning. Tillvaron är inte lagbunden, och låter sig därför inte strömlinjeformas. Detta gäller i företag och organisationer — men också på fotbollsplanen. Zlatans klack över den italienska målvakten i EM 2004 var inte en variant som kunde tränas in — och all träning till trots missade superstjärnan Arjen Robben två straffar i två finaler inom loppet av veckor.  
Vi måste lita på människors moral, kreativitet och goda vilja. Och ibland också hoppas på turen. Det gör tillvaron oförutsägbar, men också vacker. ¶
 

Joel Halldorf

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Liselotte Frejdig
En sportjournalist är den som ena dagen kan förklara varför ett lag ska vinna en match överlägset. Och sedan förklara varför det förlorade så stort. Ett typiskt exempel är när Tre Kronor hyllades som storfavoriter i en kvartsfinal i en stor turnering. Vissa "experter" trodde att det till och med kunde bli tvåsiffrigt. Vad händer? Sverige förlorade sedan den svenska målvakten tappat in pucken..

 

Till minne