Charlataner i Guds namn

Gud kan göra under och bön hjälper. Mirakel finns. Men jag vänder mig emot fejk och manipulation i Guds namn och jag vänder mig emot att man till sjuka säger att de är helade utan att någon trovärdig undersökning gjorts.

Det gjorde jag också i programmet Mirakelpredikanterna för några veckor sedan.

Jag vände mig också emot att godtrogna människor luras på pengar. Vi har exempel på helandepredikanter som lever ett ofattbart lyxliv därför att utsatta människor pressas att ge av begränsade tillgångar i hopp att få välsignelse, återfå sin hälsa. 

Förekommer sånt som jag nu har nämnt? Vi vet att det gör det därför att en del som varit i branschen erkänt sina metoder. Vi vet det därför att flera har avslöjats. Vi vet det också därför att Jesus sa att sådant ska komma. ”Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.” 

Att man uppmärksammar detta betyder inte att man avvisar att under kan ske. Man kan inte påstå att Jesus som varnade för falska profeter därmed avvisade under eller att han var emot den karismatiska sidan i kristendomen.

Är man kristen måste man tro på under. Hela tillvaron är ju ett under. Även om vetenskapen kan förklara vissa processer är allt i grunden ett stort mirakel. I centrum för den kristna tron står undret att Gud blivit människa. I centrum står också Jesu Kristi uppståndelse från de döda.

Dock måste vi konstatera att under i den här meningen, då naturlagarna ställs åt sidan, är extremt ovanliga. För 13,6 miljarder år sen, menar man, inträffade det som fått namnet Big Bang. Då uppstod tid och rum. Vad som orsakade denna kolossalt betydelsefulla händelse är en gåta. Vi har två möjligheter — antingen uppstod universum av sig själv. Eller också finns det en orsak. I så fall måste den ligga utanför tid och rum. Här står vi inför en gränshändelse. Som kristna tror vi att den verklighet vi kallar Gud står bakom. Vi tror också att det enastående att Gud blivit människa är en sådan gränshändelse. Detsamma tror vi om Jesu uppståndelse. Vi tror att det är början till en ny skapelse och att vara kristen är att vara indragen i Guds plan för en ny värld.

Men sådana under då naturlagarna ställs åt sidan är extremt ovanliga — och måste så vara.  Skulle de nu och då ställas åt sidan skulle tillvaron skulle bli omöjlig att orientera sig i. 

Men det finns en annan typ av under som är vanligare. När Gud gör underbara saker inom naturlagarnas ram. Ett av de stora underverken i Gamla Testamentet är ett sådant. När Israels folk kommer till Sävhavet med Faraos här efter sig ser situationen hopplös ut. Men ”Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land.” Sådant kunde ske ibland i de grunda sjöarna. På det viset var torrläggningen inget under. Undret var att det hände just då — i rätt ögonblick.

Vilken plats ska då under och tecken ha i våra liv?

Jesus berättade om två personer som byggde hus. Vi kan förmoda att husen såg ungefär likadana ut. Men en viktig faktor skilde husen åt. Det ena var byggt på sand, det andra på berg. Det sistnämnda är en bild på förtröstan på Gud och hans ord. Vi ska lägga märke till att båda husen drabbades av samma väder. ”Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig” mot husen. Båda hade samma väder. Det som händer människor i allmänhet händer också troende människor. 

Utesluter detta under och gudsingripanden? Nej, det gör det inte. Ibland sker sådant. Och när det sker är det ”tecken”. Ordet tecken i Bibeln är samma ord som vårt ord vårtecken. Hästhoven, snödroppen och krokusen talar om att hela naturen snart är förvandlad. När under och tecken sker talar det om att Gud verkar och att hela tillvaron en gång ska förvandlas. Jag tror att många kristna kan berätta om erfarenheter av det som Strindberg kallade ”den osynliga handen”. 

Jag har lagt märke till ett par saker om detta. Ofta inträffar sådant för människor i trons gränsland. Faktum är att de flesta som får uppleva helandeunder i Jesu verksamhet ännu inte är kristna. Där i gränslandet blir undret ett tecken. 

Det tycks också vara så att under och tecken tycks vanligare när kristna är inriktade på tjänst för andra. ”Vad ska vi göra för att få se mer under och tecken?” frågade en man i ett bibelseminarium. Jag funderade på vad jag skulle svara såg då mannen bredvid honom och fick för mig att fråga honom vem han var. När jag frågade svarade han: ”Jag förestår LP-verksamheten här”. LP-verksamheten är ett kristet arbete bland missbrukare. När jag sedan frågade ”Får ni se några under och tecken?” svarade han ”Hela tiden”.

Ska vi praktisera förbön för sjuka? Det är ingen tvekan om att den  kommit i vanrykte. Bland annat på grund av fenomen som programmet Kalla Fakta pekade på. Jag menar att det inte ska avskräcka oss. Men vi ska finna former som är bättre. Som är till hjälp för den sjuke och som inte ger den kristna tron dåligt rykte. Jag har märkt att de flesta allvarligt sjuka i vår kultur inte gärna önskar förbön i offentliga sammanhang. Därför bör vi skapa mer avskilda tillfällen. Där ska vi be på ett sådant sätt och med en sådan inramning att personen känner sig trygg. Bibeln talar om att smörja med olja. Liksom vi praktiserar dop och nattvard varför inte naturligt praktisera också denna handling. Även om hälsa inte inträder innebär förbönen att personen är överlåten i Guds hand. Vi ber för läkare och sjukvårdspersonal. Skulle hälsan inträda tackar vi Gud. Vi gör ingen sensation av detta utan tar det som ett naturligt inslag i kristen verksamhet. 

Torsten Åhman