Kärleken till Kongo löper som en röd tråd genom Anne Sundbergs liv. Nu flyttar hon dit för fjärde gången för att jobba med freds- och konfliktlösning på gräsrotsnivå.
Vi träffas hemma hos Anne en av de allra sista dagarna före avresan till Kongo Brazzaville. I huset i Skummeslövsstrand råder febril aktivitet. Samtidigt som hon och maken Carl packar, förbereder de en lunch för några vänner från församlingen och i trädgården jobbas det för fullt med hjälp av snälla grannar.
– Huset är fullständigt uppochnedvänt, konstaterar Carl när han glatt hälsar välkommen.
Flyttröran verkar dock inte bekomma dem utan de tar sig tid för en kaffepaus på altanen där septembersolen värmer skönt. Laholmsbukten är så nära att man kan höra vågorna.
Anne var bara 25 år när hon för första gången fick en förfrågan om att arbeta som ekonom för Svenska Missionsförbundet i Kongo Brazzaville. Hon hade nyss avslutat sina studier till ekonom i Lund och blev både glad och förvånad över erbjudandet. Redan som liten flicka kom hon i kontakt med missionärer eftersom hennes pappa var ordförande i Bjuvs Missionsförsamling.
– Jag tyckte att det var oerhört fascinerande att lyssna på deras berättelser men trodde att man behövde vara sjuksköterska eller läkare för att bli missionär.
Men så var alltså inte fallet, och 1982 reste hon och Carl till Brazzaville där de stannade i tre år. Carl hade hunnit utbilda sig till pastor och tillsammans jobbade de bland annat med att ta fram ett helt nytt söndagsskolematerial. De återvände för en ny treårsperiod under åren 1989–1992. Sedan följde en ganska lång period i Sverige. Anne började studera socialantropologi – läran om människan – eftersom hon kände ett behov att av förstå människor bättre. Under nittiotalet tillbringade Anne sedan flera månader i Kongo för att bedriva sin forskning om demokratiseringsprocesser och etniska konflikter.
År 2007 var det dags för en treårig utlandsvistelse igen, men denna gång i Kongo Kinshasa.
Och nu går alltså flytten till Afrika för fjärde gången.
Uppdraget är att arbeta med återuppbyggnad och entreprenörskap för katastrofbiståndsorganisationen ASUdh.
– Min roll är att ha kontakt med myndigheter och andra internationella organisationer, samt kyrkan. Jag ska också ta reda på hur människor faktiskt har det i den region som varit så präglad av militär konflikt de senaste åren. Ett sidoprojekt är kulturbrobyggandet och att vara extra mamma/mormor till de unga svenska idrottsvolontärerna i ett fotbollsprojekt, berättar Anne.
Carl ska undervisa i teologi vid Kongos protestantiska universitet.
På fritiden planerar de att sätta igång med ett nytt husbygge i stadsdelen Mansimou i Brazzaville. De har redan låtit bygga ett hus där deras tidigare hembiträde i dag bor med sin familj.
– Min dröm är att vårt nya hus ska kunna inhysa gästande samhällsforskare från olika länder och att vi ska kunna anordna konferenser där vi bygger broar och ökar kulturförståelsen mellan västvärlden och Afrika.
Anne ser fram emot att återvända till det hon kallar sitt andra hemland. Det finns mycket hon uppskattar i det afrikanska sättet att leva, och hon tror att hon påverkats en hel del av all tid hon tillbringat där.
– En viktig sak är att människan jag möter just nu är viktigast. Ibland har vi i Sverige så inrutade liv att vi inte vill bli störda av att någon kommer och knackar på dörren, för då hinner man inte med vad man tänkt sig. I Kongo är det alltid den person som sitter, eller står, framför mig som är viktigast. Det är inte alltid enkelt, men jag försöker.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR