Årsmötet inte längre årets möte

Det är motvind för förenings-demokratin i Sverige. Så här i årsmötestider upplever många församlingar att det är svårt att skapa engagemang hos sina medlemmar. Erik Amnå, professor i statskunskap, ser en risk att demokratin undergrävs när medlemmarna inte vill engagera sig.

Många rikstäckande föreningar har haft ett stort tapp av medlemmar de senaste åren. Men Erik Amnå menar att det egentligen inte är något fel på det ideella engagemanget bland svenskar överlag.  Men det kanaliseras inte på samma sätt som tidigare. I dag engagerar sig folk gärna i projekt eller frågor som man brinner för. Även i frikyrkoförsamlingarna ser man samma utveckling och det är svårt att väcka intresse för det mer långsiktiga arbetet. De formella beslut som församlingarna, liksom alla ideella organisation måste ta, överlåter man gärna till styrelsen och pastorerna.

– När verksamheten flyter på känner inte alla så stort behov av att vara med och påverka. Men om en fråga är tillräckligt vass eller brinnande då vill man säga sitt.  Det sker sällan vid årsmöten som ofta är bekräftelse på det som redan finns och som ger klartecken till fortsatt verksamhet, säger han.

När Sverige för hundra år sedan omvandlades till en demokrati var det ofta frikyrkans folk som stod i spetsen för utvecklingen. Frikyrkan gjorde folk mer oberoende av auktoriteter, man kunde exempelvis läsa Bibeln och tolka den på egen hand.

– Man kan säga att frikyrkan bär både fröet och frukten till den utveckling vi nu ser. Människor gör inte saker av plikt utan av fri vilja. Man vill brinna för det man gör.

Erik Amnå tror att det är farligt att dra slutsatsen att människor inte bryr sig därför att man inte deltar i beslutsmöten. En anledning till att man uteblir kan vara att man känner förtroende för styrelsen och pastorerna. Möjligen skulle man kunna säga att hälsan tiger still.

– Jag tror definitivt att vi i framtiden kommer att få se en annan typ av föreningsdemokrati än den av vitalitet frustande demokrati som man kan läsa om i jubileumsskrifter. Många gånger var de nog också ganska överdrivna. Kanske är det så att ju mer välskött en församling är, desto svårare är det att locka folk till beslutsmöten?

Erik Amnå drar paralleller till det politiska livet. Att så få väljer att gå in som medlemmar i politiska partier kan tolkas som att man ändå tycker att politikerna tar någorlunda kloka beslut och tar vara på väjarnas demokratiska rättigheter. Men man håller sig ändå informerad och när någon sakfråga blir tillräckligt viktig så reagerar man på bred front.

Ett årsmöte är inte bara ett tillfälle då man beslutar om budget, ekonomiska rapporter och val av funktionärer. Ibland fattas också beslut om kyrkans tro och liv. Under det senaste året är det flera av Equmeniakyrkans församlingar som arbetat med och tagit beslut om sina stadgar för att bland annat harmonisera dem med kyrkans grunddokument, Trons grund.

– Det är frågor som borde skapa ett stort engagemang. Om inte teologin är viktig, vad är då viktigt? Här handlar det ju inte om formalia utan om grunden för det kyrkan är och förkunnar.  Utan att överpröva och sätta sig till doms, så skulle man vilja förstå varför så viktiga frågor inte alltid väcker engagemang.

Erik Amnå tycker att det är svårt att sia om hur de traditionella frikyrkorna kommer att påverkas av den allmänna utvecklingen där föreningsdemokratin befinner sig i motvind. Men han tror att det kommer att bli svårt att upprätthålla samma strukturer som idag.

– Människor är inte lika intresserade av att binda upp sig och man överlåter många beslut till styrelsen. Så länge man inte är missnöjd med den. Jag tror att det här är frågor som församlingarna måste samtala om och hitta sätt att hantera, säger han.