Anders Mellbourn: "Färre statsråd skulle göra vågmästarregeringen starkare"

Sverige har en ny regering med 24 statsråd. Det är för många och ett svaghetstecken.

Ska Stefan Löfven nu leda en vågmästarregering, vilket är det parlamentariskt enda möjliga, borde regeringen ha få men starka statsråd som både kan säqa vad de vill och hur de vill kompromissa för att få majoritet för sin politik..

Det är alltid roligt med många nya namn i en regering. Den talanginventering Stefan Löfven gjort torde främst återspegla hans behov att ge plats för olika intressen både inom det egna partiet och koalitionspartnern Miljöpartiet.

Ska dessa olika intressen nu först fogas samman i regeringens inre överläggningar innan politiken förs vidare till fortsatta kompromisser i riksdagen, blir det inte mycket gjort i svensk politik. Eller, och kanske mer troligt, är det så att en regering med så begränsat handlingsutrymme, ändå tror sig kunna vinna respekt genom att i sig ha många statsråd som genom personlighet och engagemang väcker sympati och stöd bara genom att finnas där. Den konkreta politik som kan tas fram, formuleras samtidigt i ett mindre inre kabinett av några få statsråd. Så var det ju också i alliansregeringen.

Både regeringen och den demokratiska oppositionen – kan vi inte använda det begreppet - klarar ännu inte av den nya politiska situation som valutslaget givit. Det krävs samarbete över blockgränserna och försök att skapa nya demokratiska majoriteter.

Stefan Löfven talar ofta om detta. Men samtidigt kunde han i regeringsdeklarationen inte låta bli att – sakligt fel - tolka valutslaget som ett stöd för förändring från vänster. Taktiskt var det inte heller så klokt att utmåla den tidigare regeringsperioden som ett fullständigt misslyckande när han varken kan eller ens vill ändra på stora drag i den förda politiken.

Oppositionen, särskilt Annie Lööf och Jan Björklund, biter sig å andra sidan i högt tonläge fast vid alliansen som om det i dagens parlamentariska läge hade funnits en möjlighet att börja bedriva oppositionspolitik av brittisk parlamentarisk modell. Den tolkar fortfarande allt socialdemokratiskt tal om att göra slut på blockpolitiken som klassisk socialdemokratisk strategi för att splittra borgerligheten.

De demokratiska partierna måste samarbete som riksdagen nu ser ut. Men det kommer uppenbarligen att ta tid för dem att hitta sätt att tänka och tala under nya förutsättningar. För att svensk politisk ska fungera måste det gå fortare.

 

Anders Mellbourn

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Thorsten Schütte
Egentligen är det mest en fråga om den formella titeln. I många andra länder hade departementscheferna kallats statsråd och de övriga biträdande statsråd, men uppgifterna hade varit desamma.

 

Till minne