Allt fler församlingar lånar pastor

Det väckte stor uppmärksamhet när missionspastorn Niklas Piensoho för ett tiotal år sedan blev föreståndare för Sveriges största pingstförsamling. Hans kollega, Joakim Hagerius, som även han har sina rötter i Missionskyrkan, är församlingsföreståndare i Saronkyrkan i Göteborg. De är långt ifrån ensamma om att lämna sitt gamla sammanhang för att gå in i ett nytt samfund.

— Det har alltid funnits en rörlighet i pastorskåren och den har varit betydligt större än nu. Däremot är det fler pastorer i Equmenia-kyrkan än tidigare som väljer att stå kvar som pastorer i vår kyrka och tillfälligt arbeta i andra samfund, säger biträdande kyrkoledare Olle Alkholm.

Equmeniakyrkan har ett avtal med Pingst, Svenska alliansmissionen och Evangeliska frikyrkan, om in- och utlåning av pastorer. Det är fler pastorer från andra samfund som lånas in till Equmeniakyrkans församlingar än som lånas ut, enligt Olle Alkholm.

Hur många pastorer som är ut- eller inlånande finns ingen samlad statistik över. Helen Friberg, kyrkoledare i Equmeniakyrkans region Svealand, säger att det finns många ”varianter” av samfundsanknytning bland regionens omkring etthundra medarbetare.

— Framför allt är det ett antal församlingar som samarbetar med två samfund och då har valt medarbetare utbildade i det ena samfundet. Flera pastorer kommer från andra länder och har sin utbildning där.

Praktiskt reglerar avtalet om in- och utlåning vigselrätt och tillsynsansvar, som ligger kvar i Equmeniakyrkan för utlånade pastorer. Skulle det exempelvis bli en konflikt mellan församling och pastor så har samfundet som lånar ut ansvar för pastorn.

En del av förklaringen till att pastorer byter samfund, tillfälligt eller permanent, är oviljan att flytta. Finns det ingen tjänst i den Equmeniaförsamling där man bor så kan det vara lättare att byta samfund än bostadsort.

Läs mer i Sändaren 36/2015.