En planerad revision av kursplanerna för skolans religionsundervisning rör återigen upp känslorna.

Kristendomens ställning som viktigaste studieområde anses på nytt hotad. Vissas oro motsvaras av
andras tillfredsställelse. Det är valår och lockande att vinna politiska poäng. Att någon verkligt drastisk förändring skulle vara på gång är dock svårt att se. Kristna och kyrkor som nu oroas bör påminna sig att
det bara är de själva som i dag har ansvaret för kristen fostran och förkunnelse. Skolans religionsundervisning ska inte vara konfessionell utan är inriktad på att ge kulturell och historisk förståelse. Det är förvisso viktigt. Men det viktiga för oss är någonting mer: Att hjälpa människor lära känna en kristen tro som är förståelig i sitt bibliska sammanhang och angelägen i våra dagliga liv.
Här krävs engagemang, studier och nytänkande. Men vi får inte hjälp av skolornas kursplaner. ¶