Söndagsmorgon, semester. Funderar en stund på om jag ska besöka kyrkan klockan 11, jag är i Stockholm, har inget planerat. Men nej, så blir det inte, jag har semester och bara att besöka en gudstjänst framkallar känslan av jobb. Jag är som ett läskpapper, så fort jag sätter mig i kyrkbänken börjar tankarna snurra; ett tema här, ett idé där. En rad ur en bön eller psalm kan sätta igång ett jordskred i min fredade semesterhjärna. Hur har det blivit så? Funderar förstås på det lite nu och då. Tänker att det har med tempo och balans att göra. Just nu, på semestern finns inget viktigare än att just väga upp resten av årets energiflöde och utandning.
Nu andas jag in och fyller på.