Ofta dyker påståendet upp att vi inte kan tala om migrationsfrågan. Ändå talas det knappt om annat. Det finns högerpopulister som tycker att man inte får prata om migration därför att de blir fällda för hets mot folkgrupp om de ostört får ösa ut hot och hat. Men det finns andra som upplever att det inte pratas om migration – trots att det knappt pratas om annat. Kanske beror det på att det är så tyst om en del underliggande frågor, som påverkar antingen migration i sig eller vår syn på den. Varför talas det aldrig om USA:s skuld? USA har tagit initiativ till att krossa regimen i land efter land i Mellanöstern. Det kallades kampen mot terrorismen men det blev terrorismens drivbänk.
Historiker som sysslar med andra världskriget har på senare år uppmärksammat en bortglömd omständighet; när nazisterna ockuperade land efter land sopade de bort regimen i våld och terror. Det ”ingenmansland” som detta medförde gav fritt utrymme för massmorden. De bortsopade regimerna i Mellanöstern var verkligen inte Guds bästa barn – men deras frånvaro är kanske än värre. Terrorister och miliser fyller tomrummet – och flyktingskarorna växer. ”Krossa USA-imperialismen” skanderade vi på 70-talet. Det är lika befogat i dag. En annan omständighet som däremot inte påverkar antalet flyktingar, men väl hur vi tar emot dem, är hur våra makthavare hanterat vårt eget land. I decennier har vi utarmat landsbygden och låtit segregering och gentrifiering löpa fritt i storstäderna.
I städerna har utförsäljningen av allmännyttan och ombildningar till bostadsrätter lett till gentrifiering av innerstäderna och alltmer segregerade förorter. Det har inte funnits någon bostadspolitik på decennier – så blir det som det blir. Ända sedan den socialdemokratiska strukturrationaliseringen i 70-talets början har landsbygden diskriminerats. Med EU:s öppna gränser och globaliseringen har industriorterna drabbats hårt – småstäderna har fått glesbygdsproblem. Vad har detta med migrationen att göra? Jo – var hamnar flyktingarna? I ”utanförskapsområden” och i små fattiga kommuner, där nedskärningar för äldre och funktionshindrade redan börjat för att klara försörjningsstöd åt nyanlända som inte får jobb. De rika kommunerna, som Vellinge, Täby och Lidingö blir snabbt av med flyktingarna efter de två statsunderstödda åren – de har ju inga hyres-lägenheter. För dem har de sålt ut till bostadsrätter! In med de nyanlända i Rinkeby, Kramfors, Filipstad och Rosengård!
Vi har låtit makthavarna missköta vårt land. När så många flyktingar kommer går såren inte att dölja längre. Vi måste naturligtvis kunna diskutera hur många vi kan ta emot och vad som är ett värdigt mottagande. Men vi måste också kunna tala om de samband som ligger längre bort och djupare ner. Kräv ansvar av såväl USA som Vellinge! Det kanske inte hjälper, men det gör verkligheten mer synlig.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR