Mångkultur och ”svenska värderingar”

Jag hör på radion om kampen mot hedersrelaterat våld och tänker att ordet mångkultur är svårt. För vad menar vi egentligen med det?   Accepterar vi över huvud taget något annat än den västerländska individualismen – och bör vi göra det?   Är det till exempel rätt eller fel med könssegregerade tider på badhusen?   Segregerade tider ger en konstig signal, vi vill inte ha könsåtskillnad i samhället.   Men finns inte dessa tider är det många muslimska tjejer som aldrig lär sig simma.   De könssegregerade tiderna kanske just därför räddar liv – och då är jag personligen beredd att acceptera dem. Hellre en konstig signal än ett släckt liv.   Men frågan är inte okomplicerad. Vi i Sverige med vår starka allians mellan individen och staten, har svårt att hantera kulturer där släkten bestämmer över individen. I omsorg om mångkulturen har det svenska samhället alltför ofta lämnat ungdomar i hederskulturer i sticket.

Rasism är det värsta som finns, ett koncentrat av all ondska. På den punkten måste vi alla som tror på alla människors lika värde vara oerhört tydliga. Ingenting har lämnat så fasansfulla spår i historien som rasismen; förintelsen, folkmordet i belgiska Kongo, utrotandet av indianerna, apartheid i Sydafrika, ringaktandet av svartas liv i USA – något som dessvärre fortfarande pågår.   Självklart kan en svensk vara mörkbrun, skärvit, ljusbrun, kaffe utan mjölk-färgad …

Parallellt med talet om mångkultur har det talats om ”svenska värderingar” – något som är minst lika problematiskt som mångkultur.   Vad har jag som är kristen och socialist för gemensamma värderingar med liberalen och ateisten Lena Andersson, med Jimmie Åkesson eller Bert Karlsson?   Inte många, antagligen. Däremot har vi ett gemensamt svenskt kulturarv, säkert firar vi alla jul och midsommar, tycker det är viktigt att ha ordning på tomten och att komma i tid.   Sådant är naturligtvis viktigt för nya svenskar att lära sig – men det är seder och bruk, knappast värderingar.   Filosofen Torbjörn Tännsjö kritiserade i en artikel talet om gemensam värdegrund i skolan. Det är omöjligt, menade han, alla går ju i skolan, islamister och lesbiska radikalveganer.

Däremot kan man enas om vissa regler, oavsett värdegrund; vi mobbar inte varandra, vi slåss inte och så vidare. Sådana regler går att motivera utifrån skilda värdegrunder, till exempel humanism, kristendom, islam, marxism …

I demokratins och religionsfrihetens namn kan man diskutera om en gemensam värdegrund ens är önskvärd.   Jag tycker att såväl Lena Andersson, Bert Karlsson och Jimmie Åkesson ska få fortsätta att vara svenska medborgare.

Däremot borde vi, och alla nysvenskar, med Torbjörn Tännsjös ord, kunna enas om vissa gemensamma regler. Vi mobbar inte varandra. Vi slåss inte.   Där har islamister och högerextrema något att bita i, om de vill leva i Sverige.

Ur ett kristet perspektiv finns anledning att vara vaksam mot alltför mycket tal om värderingar. Självklart behöver vi en levande diskussion om kristen människosyn och samhällssyn. Men den kristna trons kärna är Guds människo-blivande i Kristus. Nåden bryter in i alla sammanhang, ifrågasätter alla system och värdegrunder, visar åter och åter att sanningen bara syns underifrån.

 

Vibeke Olsson

  • 1 Kommentar

  • Lägg till ny kommentar
  • Niklas

    De gemensamma värderingarna i det Svenska samhället liksom hela västeuropa är FNs mänskliga rättigheter. Där ingår lika rättigheter för män och kvinnor, yttrandefrihet, religionsfrihet, pressfrihet och rätt att få juridiska spörsmål avgjorda i rättvisa sekulära domstolar. Mäns och kvinnors möjligheter i samhället kan vi inte köpslå med. Att flickor inte får gå på simhall är ju bara toppen på ett isberg. Många får gå hem med en bror vid sin sida och får inte lämna hemmet själva eller gå på ungdomsgård eller kafe. Många unga får inte fritt välja vem de ska gifta sig med. Vi måste värna om allas lika rättigheter och möjligheter! Med bristande polisresurser, ökande mord, tystade vittnen och kravaller i förorter med kriminella som vinner mark då minskar medborgarnas möjligheter att få sin rätt avgjord i domstol. Korruptionen växer i Sverige som tappar i rankingen. Det är dags att vi börjar skapa ett Sverige som igen lever efter de mänskliga rättigheterna även vad gäller ett sekulärt rättsväsende. FNs mänskliga rättigheter blir bara en pappersprodukt om inte varje generation gör dem till sina och praktiserar dem. Det är vårt samhälles gemensamma värdegrund.