Försommarnatten var sval och genomskinlig som vattnet i en stilla fjällsjö. En ensam fiolstämma slingrade sig prövande under taket i kapellet på Sjöviks folkhögskola.
Var det en ton av vemod, eller var det sorg? Den skulle ha kunnat ha sitt ursprung just här, i södra Dalarnas omväxlande jordbruks- och skogsbygder, för att fånga vår längtan efter tro och hopp. Men den kom från ett annat håll, långt borta. Möjligen Irak eller Syrien. Kanske Israel eller Palestina.
Vi hade just tänt ljus för att hedra minnet av offren i konflikten mellan Israel och Palestina. Nu lyssnade vi andaktsfullt till musik av Yair Dalal och Mousa Elias, den ene från Israel, den andre från Syrien. De spelade som de var två grabbar från samma by trots att det geografiska, religiösa och kanske även politiska avståndet dem emellan är långt.
Där i försommarnatten var allt så vackert och stilla, och i konferensen om kultur som vapen, motstånd och identitet anade vi att det ändå alltid finns ett hopp.
Vi vill inte representera det ena ellerandra, sa de närvarande konstnärerna och musikerna med rötter i Mellanöstern. Som artister vill vi bara uttrycka vad vi har inom oss. Vi vägrar vara fiender.
När jag i den ljusa morgonen därpå tittade på mina Facebook-uppdateringar i telefonen, där jag bland goda vänners glada hälsningar också har nyhetsuppdateringar från Israel, försvann hastigt gårdagskvällens förtätade trevnad. Tre judiska tonårspojkar kidnappade på Västbanken, meddelade medierna. Den israeliska premiärministern anklagar palestinierna i allmänhet och Hamas i synnerhet för dådet.
Därefter har de israeliska digitala medierna dagligen uppdaterat med nya ”breaking news”. Efter de tre killarna från en bosättning nära
Hebron fanns till att börja med inte ett spår. Men den israeliska militären agerade med våldsam kraft över hela Västbanken, med gripanden av hundratals palestinier och med systematiska genomsökningar av bostäder. Sju unga palestinier dödades i incidenter med militären.
I början av förra veckan kom så beskedet. De tre grabbarnas lik har hittats, nedgrävda inte långt från den bosättning där de bodde. Israel sörjer. Men också palestinierna sörjer den kollektiva bestraffning som redan drabbat dem, och kommer att drabba dem.
Nu råkar jag följa utvecklingen i just Israel och Palestina med särskilt intresse. Samtidigt plågas också andra delar av Mellanöstern av stort lidande. Nära tre
miljoner människor har flytt från krigets Syrien. Irak håller på att falla samman under jihadisternas härjningar. Kristna minoriteter flyr undan vad de befarar kan bli ett nytt folkmord.
Jag kan inte göra mig fri den prövande tonen från kapellet på Sjövik. Det visade sig vara en ton av sorg. Vi har många skäl denna sommar att tända ljus för offren från konflikterna i Mellanöstern.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR