Hur gör man bäst gör konstruktivt motstånd mot det som är orättfärdigt?

 

Några kilometer hemifrån, i den så kallade invandrarförorten Kortedala, misshandladesen man svårt för några veckor sedan. Inför långfredagen kallade den högerextremagruppen Nationaldemokraterna till demonstration för att ”protestera mot dagensmångkulturella samhällsexperiment.” Jag tror inte det stått i klartext i tidningen, mendet var troligen ungdomar med utländsk bakgrund som utförde misshandeln. Det är såtrist när en tragedi kapas och blir en symbol för en främlingsfientlig grupp. På långfredagen stod alltså ett 20-tal nationaldemokrater och cirka 500motdemonstranter på Kortedala torg. Jag funderade mycket på om jag skullemotdemonstrera eller inte, det blev inte (lättja, plus att jag åtagit mig en annan grej plusatt jag var mycket tveksam till om jag ville vara med). Vad kan en demonstration somdenna ge för resultat? Som styrkemätning visar den att det finns många fler antirasisterän rasister. Det är bra. Men förändrar den något? Minskar rasismen av rop som: ”Ingarasister på våra gator! Stoppa rasismen!”? Vore jag Nationaldemokrat så skulle steget attbyta sida aldrig vara så stort som vid en styrkemätning som denna. Pratade med ickevåldskämpen Per Herngren innan demonstrationen och han liknadedenna typ av samlingar vid en tango mellan två olika grupper. Dansen kan bara existerai relation med den andre — demonstranter och motdemonstranter behöver varandraoch bekräftas och stärks i sina roller. Det kändes väldigt tydligt när man i tidningen kunde läsa att Nationaldemokraterna tackade motdemonstranterna för att de fått så storuppmärksamhet ... Men vad ska man göra då? Ett av Martin Luther Kings bevingade ord lyder ”den stora tragedin är inte de ondamänniskornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”. Så i brist på annat är enmotdemonstration bra tror jag, men det måste finnas något bättre — ett konstruktivtmotstånd. Något som är bortom protesten som verkligen skapar mångfald och fred. Attvara emot någonting är inte lika kraftfullt som att vara för någonting, att bära en vision. Jag var en av många som deltog i konferensen Kom och se i Palestina i slutet av marsoch fick se vad konflikten mellan Israel och Palestina får för konsekvenser för vanligamänniskor i Palestina. Där är det till och med svårt att få till det ”mångkulturellasamhällsexperimentet” då möten försvåras av en gigantisk mur. Under resan var ilskaoch frustration vanliga känslor och med denna konflikt i huvudet står frågan: Men vadska man göra då? skriven med ännu större bokstäver i min hjärna. OK, jag kom och såg,och jag vill berätta vidare.Men jag vill inte bara berätta om skiten, jag vill berätta om redskap att göra fred med.Jag vill kunna använda mitt privilegium som krönikör till att uppmana er till enklahandlingar som kan göra skillnad för människor som lider. Men det räcker inte medatt källsortera och handla Fairtrade i denna fråga, inte heller när det står nazister påKortedala torg. Tusan. Det behövs nya grepp. Hör av er till mig om ni har tips på hur viska få mer fred i världen. ¶