Andetagen leder oss närmare varandra. Om vi vågar låta dem göra det.

Andetagen. Jag är så beroende av dem. Jag är så medveten om dem. Ändå glömmer jag dem så ofta. ”Glöm inte andas.” Tre ord jag säger till mig själv och personer omkring mig. Både när livet är plus och när livet är minus. Person-erna runt omkring mig blir nog trötta på mitt tjat. Jag blir trött på mitt tjat. Men jag fortsätter påminna mig själv och andra. För jag har insett att det är en av förutsättningarna för att Livet ska fungera. Att vi andas. Andetagen kan hjälpa oss igenom smärta och rädsla och oro. Andetagen kan hjälpa oss att vara rädda om lyckan och glöden och glädjen. Andetagen kan hjälpa oss att vara rädda om varandra. Glöm inte andetagen.

Andetagen. Vi bär dem med oss från första millisekunden i livet här på jorden, till sista millisekunden. De är en så självklar del av oss och livet, så vi lätt glömmer bort dem och hur livsviktiga de är. Vi rusar ifrån dem. De kommer på eftersläp. Och vi blir yra, tappar ork och fokus. Tills vi gör oss medvetna om andetagen igen. Låter dem komma ikapp. Andas in. Andas ut.

Det är så mycket i livet vi måste ta kommandot över. Så mycket vi måste leda och styra. Men när jag lyssnar in andetagen så märker jag, att jag mår bäst när mitt tempo följer andetagen. När jag glömmer att andas och jag låter mitt jag styra över andetagen, då blir de lätt ytliga och ansträngda. Stressade och stressande. Men när jag fokuserar på andetagen, är i dem. Då hittar jag den fasta marken. Tryggheten. Varandet.

Andetagen. Vi är ibland så rädda för att höra dem. Att vara tysta tillsammans. Men ett av de skönare sätten att vara med någon, är att vara tyst, och andas tillsammans. Så länge tystnaden är öppen och vald och inte utestängande och påtvingad. Lyssna på varandras andetag. Och jag har märkt, att efter en stund, då andas du in när jag andas in. Och jag andas ut när du andas ut. Våra andetag kommunicerar med varandra. Vi hittar varandras livstempo. Där i det nuet. Bortanför orden. Vi möter varandra och vi möts av varandra, och vi följer varandra genom våra andetag. Andetagen leder oss närmare varandra. Om vi vågar låta dem göra det. Om vi lyssnar på våra egna och varandras andetag.

Andetagen. Trots alla miljarders miljoners miljarder andetag vi möter under vårt liv. Våra egna och andras, så kan vi faktiskt minnas vissa specifika andetag. Andetag stannar kvar. Jag vet inte om det är andetagen som hjälper oss att minnas stunden eller stunden som hjälper oss att minnas andetagen. Men de stannar kvar.

Jag minns dina andetag där i stunden. Jag minns dina första andetag. Jag minns ditt sista andetag. Jag minns mina andetag i den sorgen. Jag minns mina andetag i den lyckan. Jag minns andetaget vi delade. Om du tänker efter tror jag att du också kan minnas. Dina andetag i den där känslan. Hans eller hennes andetag i den där stunden.