En av alla de stora utmaningar som Gemensam framtid (och förmodligen resten av kyrkligheten i vårt land) står inför skulle man kunna formulera så här: Rätten att vara en dåre för Kristus.
När jag 1951 kom till Sverige vid 15-års ålder med rötter i uppväxtårens Kongo-Brazzaville, kom jag in i svåra grubblerier. Jag upplevde en påtaglig skillnad mellan människors situation där och hur det var för folk i Sverige. Det var så orättvist och jag kunde ingenting göra. Att leva kändes meningslöst. En natt hörde jag Jesus: ”Jag tar ansvar för världen! Men gör du vad jag vill att du skall göra!” Befrielsen och glädjen i kallelsen har gjort att jag orkat leva.
Vid ett tillfälle berättade förre biskopen Martin Lönnebo ett barndomsminne. Det var söndagsmiddag i prästgården med ett dussintal gäster. Plötsligt säger värden: ”Hur blir man en riktig människa ?”
För knappt ett år sedan inleddes de folkliga protester som resulterade i den arabiska våren. Med hjälp av sociala media som till exempel facebook och twitter spreds impulserna från land till land och resulterade i vågor av krav på befrielse från diktatorer i de arabiska staterna. Vi är många som har funderat över varför inte samma längtan efter befrielse tar sig uttryck i de likaledes diktator-styrda Centralafrikanska staterna.