Vill Gud allas väl?

En gud, Jahve, hade gett sig till känna och erbjudit ett förbund för all framtid, förutsatt att han skulle vara deras ende gud. I gengäld får detta folk klartecken för all framtid att vara särskilt omhuldat och vid behov få hjälp att besegra sina fiender. De förödande följderna dessa löften fått, både för de utkorade egendomsfolket och för de omgivande folken svävar ingen i dag i ovisshet om.
Denne judarnas gud har aldrig uppenbarat sig för dessa andra folk, hos dem råder oförskyllt det stora mörkret, utlämnade som de är åt gudsfolkets härjningar i makabra scener. Dessa förfärliga skeenden har såväl judar som kristna alltid hänfört jublat åt och tagit som intäkt för en god guds rättrådighet och allmakt. Själv har jag suttit i kyrkan under ett nu ganska långt liv utan att någonsin ha hört ett ord av betänksamhet inför denna det utvalda folkets förfär-ande rättsordning. Aldrig har jag heller hört någon som från predikstolen har brottats med frågan varför Gud inte från början ville alla människors väl.

Kan några av GF-kyrkornas teologer ge en föreställning om hur den judisk-kristna tanketraditionen i Gamla testamentet skall kunna bli ett gripbart evangelium för den reflekterande nutidsmänniskan? Vad finns det som talar för att man ur dessa texter skall kunna dra slutsatsen att en alltigenom god makt, så som den kristne vill beskriva sin gud med stort G, alls är möjlig att föreställa sig.

Jan Lennart Höglund
Upplands Väsby