Vi kan inte ha en cementerad dogmatik

Trots insikten om det motsägelsefulla påstår Jan Lennart en del saker, till exempel att ”Bibeln lär att allt är gott som Gud har skapat och allt ont och ofullkomligt står människan själv för …”.  Jag tror inte att en sådan dualism mellan Gud och människa är dominerande i Bibeln. Snarare är samverkan mellan människor och Gud ett centralt tema, inte minst i den första skapelseberättelsen där alla människor (inte bara det utvalda folket) kallas ”Guds avbild” och där i synnerhet första Moseboken berättar om en ständigt pågående dialog med Gud som visserligen är konfliktfylld men ändå pågår.

I Jan Lennart Höglunds artikel ställs frågan om Gud har skapat det onda. Vem kan svara på det? Inte jag, men jag tror att Bibelns gudsbild för det mesta är monistisk, vilket innebär att det finns bara en skapare av allt, gott och ont. ”Jag ger ljus och skapar mörker, jag bringar lycka och skapar ofärd” (Jesaja 45:7) är monismens kardinalställe.  Det måste väl tolkas så att Gud har skapat en värld där det onda är möjligt. Det väcker i sin tur hur många nya frågor som helst. Charles Darwins problem med guds-frågan var just allt det nödvändiga lidande som evolutionen kräver. Men hur skulle världen kunna vara en kreativ värld om denna dubbelhet inte finns? Hur tron på en Gud som är skapare av allt går ihop med kärlekens budskap är den fråga som alltid finns med i en dynamisk trosgemenskap.

Etty Hillesum, den unga kvinna som friviligt gick in i nazisternas koncentrationsläger i Westerbork 1943 efterlyste i ett brev en tillräckligt stor kärlek som gjorde det ”möjligt att förlåta Gud” eftersom Gud är ansvarig för den värld där illdåden sker. Det är en sida av gudsbilden. En annan framträder i Ettys eget utgivande kärleksfulla liv med en levande gudsrelation. Och i synnerhet i Jesu liv och i våra liv. Även hos monismens Jesaja som också säger att den rättfärdighet som Gud har skapat ska slå ut i blom (Jesaja 45:8).

Den unga kreativa kyrkans teologer, framför allt Ireneus på 100-talet, underströk att världen inte är färdig, den håller på att skapas och det sker många misstag och omtagningar. Den unga, förhoppningsvis kreativa Gemensam framtids berättelse kan växa fram i mötet med Bibelns motsägelsefulla texter, i dogmer som gemensamt kan omprövas och i det konkreta livet och Jan Lennart Höglunds och andras frågor får inte försummas i den processen. Men jag undrar vad det fundament som Jan Lennart konstigt nog efterlyser består av. En cementerad dogmatik kan vi inte längre leva med. Gudsbilden förändras. Vi förändras och Gud förändras ju mer vi lär känna varandra.