För något år sedan satt jag åter-igen tillsammans med en god vän och samtalade. Denna gång fick jag berättat hur en församling tagit beslut om en så kallad målformulering att vid årets slut kunna bokföra tio nya medlemmar. Det gick inte att ta miste på min väns skepsis inför detta beslut. Vilka metoder skulle användas för medlemsökningen? Vilka skulle räknas som nya medlemmar, varför skulle man bli fler medlemmar och för vems skull ville man bli fler medlemmar?

Mätbara, målformulerade utvecklingsplaner är inspirerade av modernistiska organisationsteorier där en så kallad objektiv analys av samtiden ligger till grund för utstakandet av en framtida utveckling. Detta arbete behöver inte alltid vara fel men jag ifrågasätter deras alltför centrala roll i dagens församlingsliv.

Även på samfundsnivå är man inspirerad av ett arbetssätt som grundas i moderna tankar om organisation. Många samfund arbetar med någon form av församlingsutveckling som ett nationellt projekt.

Equmeniakyrkan, EFK och pingst med flera ingår i nätverket församlingsutveckling där man har formulerat verktyg för hur utveckling av församling ska gå till, exempelvis genom omvärldsanalys, vision och målformulering. I de här församlingsutvecklingsprojekten hanteras gudstjänsterna som sekundära, passiva verktyg som endast genom den aktiva förändringsmetoden kan bidra till utveckling. Det är själva utvecklingsmetoden i sig som är den aktiva, utvecklande aktören som formaterar resurserna i en rätt utformad strategi för att församlingen ska utvecklas. Oftast genomförs arbetet i form av ett utifrån kommande projekt som med inspiration från organisationsteorier ska injicera utveckling i församlingen. Finns det någon teologi bakom dessa managementinspirerade arbetssätt?

Ett skifte i fokus måste ske! Som medlemmar i kristna församlingar måste vi förstå att gudstjänst är ett möte med varandra och Jesus Kristus som förvandlar. Som församlingar måste vi förstå att våra gudstjänster är ett ojämförbart förvandlingsarbete när det kommer till hur mycket resurser, kompetens, förberedelser, reflektion, arbetsinsatser, delaktighet med mera som vi lägger på gudstjänster. Inget utvecklingsprojekt kommer i närheten av gudstjänsterna i motsvarande områden. Låt mig parafrasera Edgar Scheins citat ”culture determines and limits strategy,” till ”gudstjänsterna bestämmer och begränsar strategierna”.

Slutligen, som kyrkor måste vi hjälpa våra pastorer att stärkas i sin tro på att deras teologiska utbildning och det teologiska språket och berättelser faktiskt är centrala verktyg i våra gudstjänster som vi väl alla tror leder till uppenbarelse och förvandling!?

Vi måste efterfråga ett synsätt bland våra medlemmar, församlingar, anställda och samfund där vi vågar tro på att vi har tillgång till unika redskap och kunskaper. Vi måste våga ge våra gudstjänster en primär roll i församlingsförvandling eftersom det ingen annanstans sker ett motsvarande möte som förvandlar mig, dig och världen!