Öppet brev till Sveriges Kristna Råd (SKR):
Nu är insamlingen av namnunderskrifter till Juluppropet avslutad.
Sveriges Kristna råds uppmaning om en humanare flykting-och asylpolitik har hörsammats av många. Just nu uppgår antalet inlämnade underskrifter till cirka 76 000. Hur går vi nu vidare?
Sverige tog under en kort period hösten 2015 emot cirka 160 000 flyktingar. Enligt ansvarig minister kommer hälften av dem att avvisas. Det betyder att cirka 80 000 människor som lämnat allt, som flytt genom Europa för att komma till vårt land kommer att få besked om att de måste återvända. Många av dem som kom den där hösten har ännu inte ens kallats till sin första intervju. De lever dag och natt i ovisshet, och fruktan för sina liv om de sänds tillbaka till Afghanistan, Irak och Syrien.
Vi står inför en humanitär krissituation av sällan skådat slag i vårt land:
; Familjer och vuxna som blir sittande på förläggningar i väntan på intervjuer och beslut.
; Ensamkommande barn som väntar på beslut eller får veta att de ska lämna landet på sin artonårsdag.
; Ungdomar som på oklara medicinska grunder skrivs upp i ålder vilket får till följd att de rycks upp med rötterna och flyttas till förläggningar på andra håll i landet. De som arbetar med dessa ungdomar känner stor befogad oro för deras psykiska hälsa och vittnar om apati och uppgivenhet.
Det finns redan tecken på hur avvisade i desperation inte vågar återvända utan lever som papperslösa i de större städerna.
Vi lever i en tid av stor social oro och vårt samhälle kommer att utsättas för närmast oöverstigliga påfrestningar. Kostnaden för att återsända tusentals människor mot deras vilja kommer att bli enorm, såväl räknat i pengar som i mänskligt lidande. Det kommer att ta många år av jakt efter papperslösa. Många kommer att behöva hållas i så kallade ”förvar” eftersom de annars håller sig undan polisen.
En unik situation kräver unika lösningar. Därför är jag övertygad om att Sverige borde erbjuda människor på flykt en fristad genom en allmän amnesti. På så sätt kan människor på flykt få känna trygghet och tillit till framtiden samtidigt som myndigheter och civilsamhälle får möjlighet att konstruktivt arbeta framåt för integration.
Den fråga som vi kristna alltid måste ställa oss är: Vad skulle Jesus ha gjort?
Utifrån den vädjar jag nu till Sveriges Kristna råd att visa samma handlingskraft, mod och envishet som i samband med Juluppropet: arbeta för en omedelbar amnesti för de som kom hit under hösten 2015.
Jag ställer min fråga till er båda: Lasse Svensson, kyrkoledare för Equmeniakyrkan och ledamot av SKR:s styrelse, och Karin Wiborn som generalsekreterare för SKR. Tar ni emot utmaningen?
LÄGG TILL NY KOMMENTAR