”Värst av allt är tydligen att vara kristdemokrat”

Michael Andersson

Snart är det riksdagsval. Det märks inte minst på den uppjagade och mycket polariserade debatten, som till stor del förstås förs på sociala medier. Men inte bara där. Samtalsklimatet har hårdnat. Polariseringen omöjliggör sansade samtal. Och det gäller även inom kyrkan.

Jag har funnits med i ”frikyrkliga kretsar” i mer än fyrtio år. Och även om det naturligtvis lätt blir ett visst ”urval” människor, socialt och på andra sätt, så har jag ändå uppfattat kyrkan och församlingen som en plats där man kunde mötas över politiska skrank, där fokuset var ett annat.

Men på senare år har det förändrats. Om det förr fanns frågor där kyrkan och kristna hade en annan uppfattning är samhällets allmänna, så ser jag i dag knappast någon sådan skillnad.

I takt med samhällsutvecklingen har vi fått en hyfsat välmående medelklass med vänsterliberala åsikter, ofta med jobb inom det offentliga, eller i kultursfären. Och till denna medelklass hör väl kyrkan.

Om kyrkan i dag engagerar sig, och det gör den ju, så är det för att slå vakt om vad den nuvarande regeringens vänsterflank står för. Att vara borgerlig är inte särskilt accepterat.

Och värst av allt är tydligen att vara kristdemokrat.

Säkert är det ett storstadsfenomen. Det finns ju fortfarande ganska många som röstar på KD i kyrkans led. Något som min församlingsordförande för övrigt sade sig vara ”chockad” över. Men de finns nog inte främst i storstäderna. 

Efter att jag ”kommit ut” som kristdemokrat har jag av vänner (numera kanske snarare före detta vänner) inom kyrkan fått höra att jag är reaktionär, rasist och att ”KD är värre än fascisterna i SD”. Jag får höra att man omöjligt kan vara kristen och kristdemokrat samtidigt.

På nätet har Facebookvänner avvännat och blockerat mig. Jag är inte på minsta sätt extrem. Men det finns inte utrymme för att tycka något utanför fållan. Och jag har tillskrivits åsikter som jag inte har. Och det sker ibland med en hätskhet som inte står långt efter extrema forum till höger och vänster. Det finns bara två lägen – är du inte hundra procent med oss är du mot oss. Det må vara Jesusinspirerat, men inte särskilt balanserat.

Jag skulle önska att kyrkan kunde vara en plats där vi kunde mötas, samtala och lyssna. Inte bara positionera och avfärda. Även om värderingar och, för den delen, politik i bred bemärkelse. Om det goda samtalet vore möjligt.

 

Michael Andersson,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Robert Larsson
Tyvärr är de som kallar sig liberala oftast minst tillåtande och toleranta. Församlingen bör absolut vara en plats där vi kan mötas över ”gränserna” och tillsammans pröva vad som är Guds vilja. Vi är ju trots allt inte av den här världen...