Den sedan attentatet på Drottninggatan manifesterade sammanhållning och viljan att på mångahanda sätt hjälpa, är minst sagt glädjande. Det är dock inte första gången vår nation mangrant ställer upp för dem som drabbas av oförskylt våld. Det hände också 1939/1940 på ett sätt som saknar motstycke i vår historia. Och det var när Finland överfölls av Sovjetunionen den 30 november 1939 i ett försök att utplåna Finland som självständig nation.

Den gången ställde praktiskt taget alla medborgare i Sverige upp för Finland under mottot ”Finlands sak är vår”.

8 400 svenska män var villiga att offra sina liv för Finlands sak när de reste över till Finland och som frivilliga deltog i finska vinterkriget.

Vi tog emot i våra hem 70 000 finska krigsbarn för att de skulle slippa krigets fasor.

Civila arbetare åkte under vinterkriget över till Finland för att bygga en ny försvarslinje.

Var 20:e läkare åkte över till Finland under vinterkriget.

Civila fordonsägare transporterade med livet som insats vapen och ammunition över havsisen mellan Holmsund och Vasa.

1 500 man med 500 lastbilar deltog i evakueringen av de 420 000 finnar som blev hemlösa över en natt som effekt av freden mellan Finland och Sovjetunionen.

Vi skickade ett stort antal trähus till Finland som ersatte den stora mängd bostäder som bombats sönder under kriget.

Flera tusen jordbruksarbetare åkte under krigsåren till Finland och deltog i jordbruksarbete under vår- och höstbruk.

Den sammanlagda hjälpen till Finland bara under 1940 omräknad i pengar och i dagens penningvärde uppgick till drygt elva miljarder kronor.

Sammanfattningsvis verkar det i Sverige sedan länge finnas en obetvinglig lust att hjälpa den som råkat ut för ond bråd död.

Förklara det den som kan …