politik

Valet i Ungern angår oss

Sommaren 2015 kom flyktingarna i en allt stridare ström in i Europa. Vid några tillfällen ska de ungerska myndigheterna ha låtit tåg utan fungerande toaletter ha transporterat flyktingarna genom landet. När väl tåget stannat vid den österrikiska gränsen rusade människor av vagnarna för att uträtta sina behov. På så vis kunde Ungern visa hur ociviliserat dessa människor betedde sig och därför inte hade i Ungern att göra.

Premiärministern, Viktor Orbán, konstaterade i juli 2016 att varje flykting var en möjlig terror-risk och att migrationen var ett gift som människor i Ungern inte behövde svälja. Partiet som Orbán företräder heter Fidesz och var från början ett liberalt ungdomsparti, men valde 1994 att gå i nationalkonservativ och kristdemokratisk riktning. Fidesz fick stora framgångar i valet 2010 och hade tillräcklig majoritet i parlamentet för att ändra konstitutionen, vilket försämrat möjligheterna för både oppositionen samt medias självständighet.

Problemet för ett parti som Fidesz har varit att hitta en egen ideologi och man har därför sökt sig mot religionen och då specifikt kristendomen. 2013 utropades därför Soli Do Gloria (Ära åt Gud) som motto för den Fidesz-ledda regeringen. Flyktingkrisen 2015 passade in i Orbáns nya religiösa ideologi genom att han kunde framhålla sig själv som beskyddare av det kristna Europa och lyckades på så vis få bort fokus från korruption inom det egna partiet och dalande opinionssiffror.

Fidesz nya religiösa ideologi gjorde dessutom att behovet av en ungersk form av kristendomen växte sig stark. Den ungerske historikern Ferenc Badiny började argumentera för att Jesus egentligen var ungrare, eller i alla fall en skytisk-ungersk prins. Genom detta skulle Ungern vara ett utvalt och heligt land som gav den ungerska befolkningen en särskild plats i historien.

Om allt detta berättar Gabriel Nyström i sin mycket intressanta och läsvärda bok Med Guds hjälp (2017) som beskriver hur regimerna i Polen, Ryssland och Ungern alltmer använder en nationellt formad kristendom för att legitimera sina maktanspråk. Byström träffar en av Viktor Orbáns främsta kritiker. Det är metodistpastorn Gábor Ivány som en gång varit presidentfamiljen Orbáns dopförättare under 1990-talet men som nu blivit en av de få kyrkliga företrädarna i Ungern som vägrat att låta sig tystas.

Pastor Ivány menar att Viktor Orbán utövar en modern form av fascism och att han är orolig för sitt lands framtid. Den romersk katolska kyrkan med 3.7 miljoner medlemmar och ett reformert samfund med 1.1 miljoner medlemmar har fått privilegier och ekonomiska lättnader i utbyte mot att inte kritisera makten. Den katolske biskopen László Kiss-Rigó tog till exempel avstånd från påven Fransiskus flyktingvänliga hållning och förklarade: ”De är inte flyktingar, det är en invasion.” Pastor Iványs metodistförsamling i Budapest är däremot inte en erkänd kyrka av den ungerska staten och Ivány menar i intervjun med Byström att en ny reformation skulle behöva äga rum bland de kristna i Ungern, ”Jag är också rädd. Men jag är rädd för en mycket större och mäktigare Herre än han som råkar styra för tillfället.”.

Nu på söndag den 8 april äger parlamentsvalet rum i Ungern. Viktor Orbán hoppas med sina populistiska utspel att få en supermajoritet med två tredjedelars majoritet i parlamentet för att på nytt göra grundlagsändringar. Genom att måla upp en bild att många europeiska länder invaderats av muslimer hoppas han att övertyga ännu fler ungrare att hans invandrarfientliga hållning är den enda rätta.

Den tyske statsvetaren Jan-Werner Müller, skriver i sin bok Vad är populism? (2016) att populister gärna talar om det äkta folket. De ifrågasätter ett korrumperat etablissemang dit både folkvalda politiker och massmedia räknas, och menar att de själva och ingen annan representerar folket oavsett om folk röstar på dem eller inte. De är inte intresserade av en öppen debatt med folket eftersom de redan vet vad som är orsaken till alla problem, nämligen det pluralistiska samhället. Därför tenderar populister att bli besvikna över att folket inte insett sitt eget bästa och i ännu större grad valt att rösta på just deras parti.

Müller menar att de liberala demokratierna måste upphöra att utestänga populisterna från det öppna samtalet. Istället borde man som sanna demokrater våga ta diskussionen med populisterna och gång på gång visa på fakta och väl underbyggda argument. Att förakta och nedvärdera populister är ingen väg framåt utan bara förstärker en snedvriden världsbild.

Den svenska juristen Stellan Gärde, har påpekat (Folkhögskolan 1/2018) hur sårbar den svenska demokratin i själva verket är. Det skulle räcka att ett enda parti fick enkel majoritet (51 procent av rösterna) vid ett ordinarie riksdagsval samt ett därpå följande extraval för att göra en omfattande grundlagsändring. Ett populistiskt parti med invandrarfientlig agenda skulle därför i ett majoritetsläge kunna avskaffa de demokratiska rättigheterna för alla utlandsfödda. Likaså är det regeringen och inte riksdagen som utser ledamöter i Domarnämnden, vilken rekryterar domare till svenska domstolar. En populistisk regering kan genom detta få kontroll över svenskt rättsväsende som konstitutionen ser ut idag.

Stellan Gärde menar att en översyn behöver göras vad gäller reglerna för Domarnämndens tillsättande. Han föreslår också att riksdagen borde fatta beslut att grundlagsändringar (som i Finland) bara kan göras med kvalificerad majoritet eller att skriva in i grundlagen (som i Norge) att vissa grundläggande regler inte kan ändras. Stellan Gärde påpekar att tidigare byggde den svenska demokratin på att folkrörelserna vakade över de demokratiska rättigheterna, men han frågar om vi verkligen kan räkna med ett sådant engagemang i framtiden.

2018 är det 100 år sedan det togs beslut att införa demokrati i Sverige. Frikyrkorörelsen var en viktig del i denna förändring i kampen mot statskyrkosystemet och en arrogant kungamakt. Samma frikyrkliga och maktkritiska hållning finns hos metodistpastorn Gabór Ivány i Ungern. Med inspiration från Gamla Testamentet vågar han protestera mot en populistisk regim som använder kristendomen för att motivera sina maktanspråk. Visst borde det uppmuntra oss att våga bemöta och ta debatten med populisterna i Sverige?

 

 

 

  • 1 Kommentar

  • Lägg till ny kommentar
  • Thomas Kärrlander

    Vilken rätt har "vi" att rikta pekpinnar mot andra länder? Och varför inte rensa upp framför vår egen dörr innan vi ger råd hur andra länder ska sköta sina inre angelägenheter. Viktor Orbán har kanske tittat på hur länder som Tyskland och sverje är påväg in i djup social oro och helt enkelt inte vill att Ungern ska följa vårt öde.