Unga vill inte heller tro på lögner

Claes Eriksson lyfter i Sändaren 35/2018) flera intressanta frågor i sin respons på min debattartikel om att träna unga kristna i apologetik. Han undrar vilken kristen tro och vilka läror som ska försvaras. Inom Svenska apologetiksällskapet fokuserar vi på vad C.S. Lewis kallade ”Mere Christianity”, kärnan i den kristna tron. Att Gud finns, att Jesus är världens frälsare och att den Helige Ande verkar i dag. Det är när unga inte ser skäl att tro på det som de ofta lämnar kyrkan.

Eriksson undrar hur tron ens kan försvaras när den i Bibeln uttrycks som förtröstan på Gud. För att förtrösta på Gud behöver vi utgå från att han finns – ett påstående som är starkt ifrågasatt i dag! Som Ulf Johnsson visar i ”Med tanke på Gud” finns det ingen motsättning mellan fiduciell och kognitiv tro – de förutsätter varandra. Likt Paulus kan vi därför ge argument för kristendomen (Apg 9:29), tron är ”sann och förnuftig” (Apg 26:25).

Eriksson anmärker att apologetik utgår från att vi har rätt och ska visa det för andra. Det stämmer. Alla utgår från att de har rätt. Eriksson utgår från att han har rätt i sin debattartikel. Unga lämnar tron om de blir övertygade om att den inte är sann.

Däremot bör vi som Eriksson påpekar absolut vara öppna för att ha fel, och ärligt kunna säga ”Jag vet inte” när vi saknar svar. Det är något jag uppmuntrar ungdomar till när jag undervisar om apologetik.

Jag vill även ge ungdomarna verktyg att hantera bisarra påståenden de stöter på i skolan eller på nätet, såsom att Jesus aldrig fanns, att religion har orsakat alla krig eller att vetenskap står i motsats till religion.

För att unga ska vilja vara kvar i församlingarna behöver vi skapa apologetiska arenor där deras frågor om kristendomens sanningsanspråk tas på allvar. Apologetik handlar inte om att krysta fram dåliga svar, utan att ge bra och tänkvärda svar som utgår från det som är sant. Unga vill, likt oss andra, inte tro på lögner.

  • 3 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar
  • Bo Fjällström

    Med en dåres envishet återkommer jag med frågor, som Equmeniakyrkan ännu inte svarat på!

    1 Är Jesus=Gud?
    2 Kan man kan enbart bli frälst genom att bekänna Jesus som sin personlige Herre och Frälsare?
    3 Blev Maria havande med Jesus genom Den Helige Ande?
    4 Dog Jesus för våra synder?
    5 Uppstod Jesus fysiskt?
    6 Togs Jesus upp till himlen inför sina lärjungars ögon?
    7 Kommer Jesus tillbaka för att döma levande och döda?

    Det är gott och väl att diskutera generellt och brottas med olika frågeställningar och uppfattningar. Men någonstans måste det landa i en fast övertygelse om vad som ovillkorligen definierar sann kristen tro.

    Kan Equmeniakyrkan svar "Ja" på samtliga sju frågor ovan? Om inte, är då Equmeniakyrkan verkligen en kristen kyrka? Nu har Equmeniakyrkan - i och med denna debatt - ett ypperligt tillfälle att leda i bevis vad som definierar Equmeniakyrkan som en sann kristen kyrka!

  • Thomas Kärrlander

    Och det är inte enbart bisarra påståenden om kristendomen som man "lär ut" i skolorna. Hela utbildningsväsendet är i första hand indoktrineringsanstalter i god sovjetanda. Lydnad och underkastelse är honnörsorden.

  • Lars Göran Berg Uddevalla

    När jag först läste Bo Fjällströms inlägg kopplat till Grenholm -Erikssons dialog tyckte jag att svaren vore självklara och frågorna onödiga.Månne kyrkan tycker att Fjällström överdriver och provocerar så är det vore bäst att gå förbi ? Efter att noga ha gått igenom alla frågor igen ser jag ett mönster där självklara värderingar från klassisk kristen tro har ändrats successivt. I olika kyrkor i kan man iakttaga att ordens värde ruckas. Så kan kända profiler torgföra uppståndelsen och jungfrufödslarna som symboliska uttryck av kärlek men inte reella fakta. Domen reduceras till pedagogisk implikation. Gud kan väl inte döma sina barn eller?(biskop)
    Orden i texten:” därifrån igenkommande för att döma levande och döda ”provocerar också predikanter som väljer bort dem. Kyrkoledare skriver tydligt att det finns flera vägar till Gud så Akilovs Guds bön före morden Stockholm riktades till Jesu fader den vi tillber i Herrens bön. Samma Gud men olika vägar dit. Just så har ledningen proklamerat i Sändaren. Menade kyrkan det som orden bar fram?Det är svårt att tro så där är Fjällström frågor högst adekvata för visst gäller kyrkans trosbekännelse ännu? Om vi inte ändrat ordens substans.