Förra veckan delades videoklipp som jämförde Melania Trumps tal på republikanernas parti­konvent med Michelle Obamas miljontals gånger­ i sociala medier. Delar av talen var i det närmaste identiska. Inte sällan var kommentarerna hånfulla, både mot Trumps kampanj i allmänhet och Melania Trumps bakgrund som fotomodell i synnerhet.
”Skandal!” ropade mediagiganter som the New York Times och CNN. Men få saker bekymrar Trump-kampanjen så lite som att ”etablissemanget” ropar skandal. Från Trumps kampanjchef Paul Manafort kom ett uttalande som direkt anklagade Clintons kampanj för ett hånfullt mediadrev mot Melania Trump. ”Så fort en kvinna hotar Hillary Clinton så förminskas och hånas hon.” Alla anklagelser om plagiarism avfärdades som falska.
Samtidigt som Melania fyllde medierna antog partikonventet den mest konservativt radikala valplattformen i modern tid. Där lovas en mur mot Mexiko. Där lovas totalförbud mot abort under alla omständigheter. Där slås fast att Bibeln ska ligga till grund för vetenskapsundervisningen i skolan.
Kanske borde vi lärt oss detta nu. Populismen följer inte samma politiska logik som vi är vana vid från våra hyfsat städade demokratiska samtal. Trumps kampanj är inte bara ointresserad av fakta; uppenbara lögner och överdrifter är inte heller ett problem.

Så avslöjanden om fusk eller plagiarism rinner av Trumps väljare – ingen skäms eller tycker att det är pinsamt. Istället får de vad de vill ha, någon som sätter sig upp mot de vanliga politiska reglerna, någon som levererar murar och moralkonservatism och som samtidigt hånskrattande pekar finger åt de gamla reglerna för hur politiska kampanjer ska drivas. Det är ett nytt politiskt samtal. Trumps väljare går stärkta från konventet. Och avståndet mellan de båda sidorna har växt ännu lite mer.