Men i ett avsnitt, om makt, tycker jag att analysen borde skära lite djupare. Stycket om makt inleds med att beskriva makten som neutral, varken god eller ond. Jag menar att det är bedrägligt. Jesus diskuterar makten med Pontius Pilatus, men mest av allt demonstrerar han sin hållning när han undervisar om att tjäna, och tvättar lärjungarnas fötter.

När vår nye kyrkoledare valdes på konferensen uttryckte han det som ett val som ställt honom att tjäna och att leda. Det är ett ofrånkomligt ordpar i den kristna kyrkan, och det ställer maktens paradigm på huvudet.

Med makten är det som med penningen. De kan betraktas som neutrala instrument, kan nyttjas för goda och onda ändamål, men båda rymmer distributionsproblem, och bär i sig ett inre sug som ständigt hotar med girighet eller maktspråk. Liksom pengahungern kan ersätta hjärta och hjärna kan kramandet om makten korrumpera och förvrida perspektiven. Man kan inte tjäna både Gud och Mammon, sa Jesus. Och Paulus gick längre och talade om pengar som roten till allt ont. Samma metaforer kan brukas om makt.

Makten handlar alltid om perspektiv. Den betraktas nedifrån men utövas uppifrån. Demokratin försöker tämja makten, men fungerar i sak bara om alla väljare med lika förutsättningar kan bli de valda. Nomineringsprocesser och valprocedurer kan lätt manipuleras. Pastorn har det talade ordets makt, styrelsen förvaltandets makt, ledarna initiativets makt. Makten måste möta medvetna förhållningssätt, och inte betraktas som neutral, men som ett embryo till dess egen korruption.

När Jesus demonstrerar sin makt i rollen som fotatvagare gör han det på ett sätt som den ledare han är, som vågar rucka på rollerna, för en tid. Det ”rätta” förhållandet kan omedelbart återinträda. Men jag tror att Jesus syftar djupare. Den som är störst är de andras tjänare, sa han. Det är en nyordning som förebildas, som kyrkans makthierarkier allvarligt försummat.

När församlingen talar om makt ska den inte betraktas som något neutralt, men som ett uttryck för hur vi ser på andra. Och vi ska vara medvetna om maktens inneboende hot då vi möter andra människor. Paulus lärde: Godta varandra som Kristus har godtagit er till Guds ära. Det sätter varningstriangel vid ordet makt.