Sofia Camnerin skriver i Sändaren 15/2018: ”Det är inte att föra människor till tro på Jesus Kristus Guds Son Frälsare genom att tala om hur fel de har, inte heller genom att skrämmas”.

Menar hon alltså att Paulus gick helt fel tillväga i sitt tal på Areopagen? Hur skulle han ha utryckt sig i stället?

Att vi tror att det bara finns en Gud säger inget om vad vi tror om Guds Son, Jesus Kristus.

”Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar” (Jak 2:19).

”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst” (Rom 10:9).

”Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern” (1 Joh 2:23).

”Härdar vi ut, ska vi också regera med honom. Förnekar vi honom, ska han också förneka oss” (2 Tim 2:12).

Det räcker alltså inte med att tro att Gud är en för att bli frälst. Det är vårt förhållande till Jesus Kristus som är helt avgörande!

”Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp hamnar i Gehenna” (Matt 5:30).

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16).

I dessa bibelord framgår tydligt att vårt ställningstagande har en konsekvens för livet efter detta. Där framgår även tydligt att det är vår bekännelse eller förnekande av Jesus Kristus som Herre och Frälsare som avgör konsekvensen.

I ”Teologisk grund” kan vi läsa att: ”Var och en som möter Guds ord har att, tillsammans med andra i församlingen under Andens ledning, tolka och låta sig vägledas av det”. Här finns alltså en uttalad avgränsning i Equmeniakyrkans (EK) eget dokument. den helige Ande kan inte förneka sig själv. Alltså är det omöjligt att under den den helige Andes ledning komma fram till att Jesus inte är Gud, och samtidigt komma fram till att Jesus är Gud!

Det ena är sant och det andra falskt! Det handlar inte två jämbördiga uppfattningar som uttryck för en positiv mångfald med ”högt i tak” inom EK.

Om medlemskap skriver EK att: ”Församlingen välkomnar som medlem var och en som bekänner Jesus Kristus som Frälsare och Herre samt är döpt”. Detta är i överensstämmelse med Sveriges Kristna Råd (SKR) som klargör att kyrkan ”… består av alla som bekänner att Jesus Kristus är Herre”.

På sid 16 i häftet ”Kan vi be tillsammans?” i Sveriges Kristna Råds (SKR) skriftserie, kan man läsa: ”Till dessa grundprinciper hör det universella i den kristna tron – Gud är alla människors fader, Kristus är universell frälsare och närvarande även där han är okänd, Anden inspirerar all uppriktig bön.”.

Detta häfte är ett sammandrag av dokument som både Kyrkornas Världsråd (KV) och SKR står bakom. Jämför man med det tidigare citatet från SKR, så bli det återigen otydligt.

Går KV, SKR och EK på dubbla vägar och ger olika budskap beroende på sammanhang?

Så jag frågar Equmeniakyrkan:

● Kan man enbart bli frälst genom att bekänna Jesus som sin personlige Herre och Frälsare, eller finns det andra vägar till frälsning?

● Är man kristen även om man inte erkänner Jesu gudom?

● Anser EK att muslimer bekänner Jesus Kristus som Herre och Frälsare?