Tilltron bär

Jag har följt Micael Grenholms och Claes Erikssons tankeutbyte om apologetik i Sändaren 37/2018 och Micaels argumentation övertygar mig inte. Jag håller inte med om att apologetik är den metod vi ska använda för att möte en tendens att unga lämnar kyrkan. (Om de därmed lämnar tron är en annan fråga).

Jag håller med om att unga – lika väl som äldre – inte vill leva med lögn utan i sanning, men jag är inte övertygad om att denna sanning är apologetikens. Jag tänker mig att den snarare ligger i möten med livsresor burna av tro.

Jag instämmer med Claes Eriksson om att förtröstan - tilliten - är det viktiga begreppet. Då är vår utmaning som äldre att tala om att tron har burit hela livet, trots att den inte någonsin varit färdig. Att tvivlet – ifrågasättandet – varit en del av trons utveckling. Att vi inte har svar på allt. Jag menar att det är viktigt att unga får tillfälle att möta oss äldre för att samtala om tron som ett livslångt äventyr. I stället för att lägga tid och kraft på apologetik bör vi därför fundera över hur vi som äldre kan hitta mötesplatser med unga där vi kan dela med oss av våra trostolkningar och erfarenheter. Säkert mycket olika, men med det gemensamma att de burit genom livet. Sådana äkta, sanna erfarenheter tänker jag mig vara mer värdefulla och lockande för de unga än apologetik. Det personliga mötet har också en potential att föra tillbaka till kyrkan också om pilgrimsvägen en tid gått utom synhåll från församlingen.

  • 3 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar
  • Micael Grenholm

    Hej Olle! Jag tar och svarar dig här då jag vill låta min slutreplik vara fokuserad på Claes Erikssons anklagelser mot SAS.

    Det låter som ett fantastiskt initiativ med de möten mellan äldre och yngre som du föreslår. Sådana forum som ger utrymme för samtal, tvivel och frågor är precis de vi vill skapa. Det vi vill motverka är att församlingar lägger locket på när ungdomar har frågor och säger "tänk inte, tro bara".

    Vi hävdar oss inte ha alla svar, men vi menar inte heller att det finns inga svar. Om någon säger "Jesus fanns inte" är det ett historievetenskapligt felaktigt uttalande. På Internet sprids idag kristendomskritik som håller mycket låg intellektuell nivå, men när ungdomar inte tränas i hur man bemöter sådana anklagelser tvivlar de i onödan.

    Jag håller med om att vi ska ha tillit till Gud, och det förutsätter att han finns. Kan vi inte ange skäl till varför han finns och varför Jesus hade rätt, ifrågasätter vi vår egen tro! Bibeln uppmanar oss vid flera gånger att försvara, ange skäl för och svara på frågor om tron (se t.ex. 1 Petr 3:15, grundordet är "apologia"). Det är vare sig konstigt eller ett hot mot tron, det är en nödvändig del av att vara kristen.

  • Thomas Kärrlander

    Tyvärr är den utbredda förställningen att antingen förnekar man Gud fullt ut eller så tror man, som kristen, att han är så långt borta att det bara är vi själva, av egen kraft, som kan omvända människorna till att tro (på den avlägsna Gudomen).

    Bevisen för det påståendet är lätta att finna. Evangeliseringsmöten, konferenser, Alphakurser och nu nämnda SAS:s oändliga diskussionsforum är bara några exempel.

    Givetvis har vår indoktrinering från spädbarn en avgörande betydelse. Vi uppfattar världen som världen presenteras för oss och accepterar vetenskapen som överordnad allt annat, inkl klara Skriftställen och våra egna sinnen och vårt eget förnuft.

  • Daniel Wendefors

    Jag förstår inte detta att det ska vara antingen eller??? Sen när blev livsberättelser motsats till logisk och fillsofisk argumentering? Det är två sidor av samma mynt. Olika former som hjälper till tro. När ungdomar förstår att kristen tro och Gud håller både för kritisk granskning/ifrågasättnade och är ett fundament att bygga livet på. Ja när hela livet och alla frågor ryms och får ställas, vridas på och vändas, såväl "Finns Gud?" som "Uppstod verkligen Jesus" och "vad är meningen med livet?". Ja, då växer en rik tro fram som kan tackla olika perspektiv. När helheten stämmer - Då blir tron trovärdig.