Tillit och förändring

Vår tids mantra är förändring. Världsekonomin och makten i världen förändras. Teknologier förändras och förändrar oss. Stater och organisationer möter hela tiden förändringar och krav på att förändras. Företagsledare anställs för att driva och handha förändring.

Under den nyss avslutade Almedalsveckan drog seminarier om Sverige 2030 fullsatta hus. Regeringens framtidskommission visade upp sig en hel dag. Det nya Gemensam framtids debut i Almedalsvimlet var en i sammanhanget blygsam men uppskattad förändring. Allt tal om förändring kan ibland bli mekaniskt rabblande. Litet provocerande kan man ibland undra om detta intresse för framtiden är ett sätt att fly dagens akuta och djupa kris för både ekonomin och demokratin. Men framtid och kris hänger förstås ihop.

Förändring ställs ibland mot trygghet. Svenskar är trygghetsnarkomaner, säger kritiker av den klassiska välfärdsstaten och blir snabbt lika häftigt motsagda. Det intressanta är att trygghet och förändring hör ihop, särskilt i den svenska erfarenheten. I Sverige litar folk på makthavare och myndigheter. Den sociala tilliten ger förutsättningar för förändring.

Välfärdsstatens framväxt och den svenska modellens utveckling var en mycket stor samhällsförändring under 1900-talet. Nästan alla de stora reformerna motiverades med att de skulle öka tryggheten. I trygg tro på folkhemmet och med stark framtidsoptimism om att allt var på väg mot något bättre kunde den stora majoriteten människor välkomna ganska dramatiska förändringar i sina egna liv och av sociala villkor och strukturer. Tryggheten kunde samtidigt erbjuda allt större enskild frihet. Så blev Sverige ett land i stark förändring,  ”världens modernaste land” som det också formulerats.

Den förändring som exempelvis utvecklingen inom medicin och kommunikationsteknologi erbjuder i dag är både svindlande och eggande. Ändå förefaller alltfler nu se förändringen mer som hot än möjlighet. Förändringarna av företag och arbetsliv får medarbetare att känna att deras insatser och kunskaper inte längre är önskvärda och behövliga. Förändringarna i världsekonomin får västvärlden att känna sig å ena sidan utkonkurrerad, å andra sidan hotad på hemmaplan av invandrare som inte anses tillhöriga gemenskapen. Osäkerheten växer om sinande energiresurser och oåterkallelig klimatförsämring.

Förändring behövs för att vi ska klara framtiden Ska vi människor orka, vilja och till och med kunna glädjas över förändringen måste vi på nytt finna former där förändringen kan ge hopp om trygghet och frihet.  Här har Sverige erfarenheter och förutsättningar att bygga på.

Vi måste ständigt värna om gemenskapen och tilliten. Utanförskapets förbannelse, som vår nuvarande regering ofta återkommer till, innebär i grunden att människor förlorat eller aldrig fått känna tillhörighet och tillit till samhällsgemenskapen. Här ligger den största faran både för samhälle och enskilda. Bara tillsammans och i förlitan på varandra kan vi möta och skapa förändring.