Kallelsen till Migrationsverket för ännu en knäröntgen för att ”säkerställa rätt ålder” fick den unge mannen att gråtande utropa ”Jag är också en människa, men blir inte behandlad som en sådan”.
Varje dag kämpar många av oss volontärer för att stötta, uppmuntra och ge hopp för ensamkommande barn och ungdomar, samtidigt som vi fått rapporter från ungdomar som avvisats och under gångna veckan landat i ett Kabul där stor oro råder.
Situationen för barn och unga från främst Afghanistan som kommit till Sverige är fullständigt ohållbar. Det har eskalerat oerhört de sista månaderna. Barn skrivs upp i ålder, barn skickas runt från HVB-hem till boende för vuxna och sedan vidare till nya boenden. De mister ofta möjligheten att gå i skola, de mister alla sociala kontakter och den lilla trygghet de haft. Till detta vet de hela tiden att snart kan de få ett avvisningsbeslut och kanske förs till ett förvar, för vidare transport till ett land där de inte har någon kontakt, kanske inte ens varit i.
När flyktingarna kom till oss 2015 hälsade vi dem välkomna. Sedan dess har Sverige svängt totalt, nu ska de flesta flyktingarna från Afghanistan utvisas. Det är detta förändrade läge som gjorde att vi ansåg att flyktingfrågan måste upp på agendan i kyrkokonferensen.
Frågan blev inte aktuell förrän Migrationsverket började skriva upp barns ålder och började utvisa till Afghanistan. Vi skrev inte en motion dels för att frågan inte var lika akut när motionstiden var inne, dels för att vi jobbar intensivt för flyktingarna och inte orkar eller hinner samlas och skriva motioner. Tack Kyrkokonferensen för att frågan ändå fick komma upp och för att samtalet var så uppmuntrande och gott.
Det förslag till Kyrkokonferensen som vi fick lägga och yttrandet som konferensen gjorde var viktiga och hela konferensen beslutade enhälligt att ta upp frågan som en extra punkt på dagordningen. Fantastiskt, tycker vi, att det går att väcka en fråga och få ett konsensusbeslut på den i sittande konferens. Yttrandet är tydligt, det fanns ett tillägg om generell asyl för barn och unga från Afghanistan som inte blev konsensusbeslut på. Vi tycker att det hade stärkt uttalandet ytterligare men den skrivning som blev är inte dålig.
Vi fick större plats än vi vågat hoppats på och vi önskade inte mer utrymme, som det gick att läsa i senaste Sändaren. När vi dessutom fick möjlighet att tala och sjunga före gudstjänsten på torsdagskvällen och också fick fem minuter i gudstjänsten så var det till stor belåtenhet. Hela gudstjänsten på torsdagen blev en manifestation för en generös och öppen kyrka för flyktingarna.
Nu är det viktigt att fortsätta som kyrka, som församlingar och som enskilda kristna att kämpa för en generös och människovärdig flyktingpolitik i Sverige. Vi kan som gemenskap och som enskilda göra skillnad. Vi vill utmana ombud att ta med arbetet för nysvenskarna in i sina församlingar och i sitt politiska engagemang. Då kan det som sades och gjordes på konferensen få betydelse för våra nya vänner.
Tack Kyrkokonferensen och Equmeniakyrkan för ett viktigt beslut! Vi önskar se en brokigare och kanske bråkigare kyrka – allt blir annorlunda med nya barn:” En Kyrka med plats för nya människor och där tron får förmeras i mötet med nya språk, uttryck och kulturer. Där tron på Jesus förvandlar mig, dig och världen!
Peter Lindroos
pastor i Alingsås Equmeniakyrka
Lars-Ove Johansson
flyktingsamordnare Gråbo Equmeniakyrka
Anita Brodén
fd. riksdagsman Equmeniakyrkan Gräfsnäs-Sollebrunn
Hans Johansson
pastor Loo Equmeniakyrka
LÄGG TILL NY KOMMENTAR