Svårt hitta musik som passar alla

I Per Jennervalls debattinlägg i Sändaren nr 23/2015 ser vi ett stort engagemang för musiken i Equmeniakyrkan. Det är en viktig fråga som berör och som ska tas på största allvar.

Vi har en stor bredd i vår sångskatt, den blir större för vart år. Självklart håller vi med om att det saknas sånger i kyrkokonferensens gudstjänster. Det går alltid att välja annorlunda, väljer man en sång väljer man automatiskt bort alla andra.

I årets konferens sjöng vi totalt 31 gemensamma sånger i gudstjänsterna. 14 av dem var hämtade ur Psalmer och Sånger, 4 ur Ung Psalm och 3 ur Brukssånger. Vi dansade Välsignelsen (Brukssånger) med Barnkonferensen, vi sjöng till Betlehemskyrkans Musikkår (blåsorkester), vi fick höra körsång av Java gospel, Maria Gustin Bergström sjöng folkmusikinspirerade psalmer med sina musiker, vi sjöng tillsammans med Mattias och Therese Martinson och sångare från deras hemförsamling. Eva Kunda Neidek gav ett sjunget inledningsord till akustisk gitarr.

Men vi hade ingen konferenskör i år, vilket av olika skäl inte gick att få till stånd. Vi hade till exempel inte heller med någon akustiskt jazzinspirerad musik eller strängmusik. Och inte heller orgel eftersom vi var i ett konferenscenter. Visst finns det mycket i vår rika tradition som vi hade velat ha med. Nästa år är vi på en annan ort och kommer göra vad vi kan utifrån det årets förutsättningar.

Vi har läst utvärderingen som gjorts av ombud och deltagare i kyrkokonferensen och ser att på en skala av 6 så är upplevelsen av gudstjänsterna en bit över 5. Men vi nöjer oss naturligtvis inte med det, det går alltid att förfina, söka vidare, lära sig mer.

En av lärdomarna är att det är svårt göra en gudstjänst som passar alla samtidigt. Där är vi precis som Gud har skapat oss, nämligen olika. Men vår önskan är att vi i öppenhet och kärlek ska träna oss att se att det jag inte gillar kan den som sitter en rad framför mig finna ett gudsmöte i.

De flesta av oss påverkas väldigt mycket av de sånger vi sjunger. Både musikaliskt men också som Per Jennervall skriver, bär sånger och psalmer mycket teologi i sig. Därför ska vi aldrig upphöra att reflektera över och väga orden, på allvar pröva melodierna och söka de gemensamma sånger vi tillsammans kan sjunga till Guds ära, vår egen uppbyggelse och för världens skull.

 

Lena Wohlfeil

samordnare för musik och kreativa uttryck

Per Westblom

koordinator för temagrupp församling och samhälle

 

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Britta Bolmenäs
Tack för den fantastiska musiken på konferensen! Musiken har genom frikyrkans historia varit det medel som dragit dem som inte kommit till tro inom hörhåll för Guds glada budskap. Vårt uppdrag är inte att bevara någon enda musikstil, varken psalmer eller Hillsongs-stil, men att vinna människor för Gud, inte minst en ung generation. Vi behöver därför noga välja musik, som de kloka Lena och Per skriver. Hur kan vi vinna en ung generation? Hur kan vi vinna dem som ännu inte hittat Jesus? Kyrkans uppdrag är inte serva medlemmar, men vinna förlorade. Dock var det redan 1946 debatt om detta i Sv Veckotidning, när A. Essloff annonserat "Dragspelshatare förbjudas närvara" vid missionsmöte i Brännehult.
Per Olof Öhrn
Det är flera frågor som infinner sig när jag läser Britta Bolmenäs. Hur tänker hon när hon skriver, kyrkans uppgift är inte att serva medlemmar. Att välja ordet serva gör att nu läggs ytterligare en sten på ytlighetens bygge, som har en tendens att breda ut sig också i kyrkorna. I en församling har det talats om omsorg, samtal, lyssna och genom hela kyrkans historia har det samlats i begreppet diakoni. När en pastor ser på medlemmars önskemål och upplevelser som "att serva" då finns anledning att fråga vad det är som händer. Att vara pastor är att vara kallad till tjänare i Guds församling. Det är något helt annat en servicetjänst. Idag syns inte kyrkorna ofta i media men det finns undantag och det har med musik att göra. Det gäller bl.a. samtalen om innehållet i Svenska kyrkans nya handbok. Där förs ett brett och djupt samtal om innehållet i texter, de som följt med genom kyrkans historia och nya. Här är människor engagerade för att forma ett gudstjänstliv med djup och en bredd som möter alla åldrar. Men det som kritiseras är tendenserna till ytlighetens utbredande. Har det samtalet helt gått förbi Britta Bolmenäs. Per Olof Öhrn
Åke Nordqvist
Musikstilar har alltid diskuterats. Men bara för att musiken är nyskapad behöver den inte vara bra. Och all nyskapad musik får idag inte plats i kyrkan. Genren är smal, om man säger så. Sedan är jag inte säker på att unga människor enbart är intresserade av ny musik. Det är i så fall att underskatta dem. Även en ung människa kan bli inspirerad genom att lyssna till Toccata av Bach på en gammal hederlig kyrkorgel. Så vårda våra orglar Men det som mer bekymrar mig är, vad du Britta skriver att "kyrkans uppgift är inte att serva medlemmar, men vinna förlorade" . Det är sant Jesus talade om att söka det hundrade fåret, som var förlorat. Men är det samma sak som att överge de 99. Jag tror inte det. Vad menar du med att "serva" medlemmar? För mig är det ett i allra högsta grad ett krasst uttryck med tanke på det uppdrag jag själv haft som pastor, som betyder herde. Hur är man herde för sin församling?Ja, inte är det att "serva" dem, Det är att ständigt lägga örat till lyssna in den "lem" som lider. För lider en, så lider hela "kroppen". Församlingens uppgift är också diakonalt, att vårda, visa omsorg om gamla och sjuka. Det trodde jag var en självklarhet.
Ingegerd Forslund
Tendenserna till ytlighetens utbredande skriver Per-Olof Öhrn. Det är tyvärr också på gång i våra sammanhang, inte minst när man diskuterar musiken. Det var en av orsakerna till att jag kommenterade Per Jennervalls artikel där viss kritik framfördes mot musiken under årets konferens. Diskussionen gäller bl.a. våra ungdomars musiksmak. Tror inte att de alltid vill ha "lättsmält" musik. De sånger och psalmer som t.ex. Ionaklostret sjunger och inte kännetecknas av ytlighet, sjungs av de unga med stor innerlighet och glädje. Låt några av de tonsättare som finns i våra led skriva "ny" musik för både kör och instrumentalister och gemensam sång. Det är upplevelsen av upprepandet under årets konferens då ett band fick ta mycket stor plats som man reagerar mot. Vi har många goda förmågor i Equmeniakyrkan som bör få möjlighet att visa mångfalden i vår musiktradition!
Johan Wikström
Det är med stor sorg jag missade årets kyrkokonferens, mest utav anledningen att jag efteråt fått berätta för mig om de fantastiska Gudstjänsterna. Vad gäller den diskussion som vi kan se efter Lena & Pers inlägg så ser jag återigen en mycket tråkig tendens. Det är en polarisering som inte är, i mitt tycke, av annat än ondo. Låt mig förklara: För det första, jag kan inte se NÅGONSTANS i Bolmenäs text att hon säger att orgeln ska ut. Däremot talar hon om den sprängkraft, som jag tror vi är överens om, att musiken har i Gudstjänsten. Det som är ett skarpt och starkt budskap måste vi välja klokt, där ska vi inte slarva. Jag tror vi alla är överens om just det. Vad bekomme uttrycket att "serva medlemmar" så tror jag Bolmenäs menar att vi i första hand inte skall mata de som redan är församlingsmedlemmar med exakt det de vill ha utan snarare se: "Hur kan vi genom musiken få fler nya människor till Gudstjänst?". Det är knappast en nymodighet, det gjorde även Luther.
Johan Wikström
För det andra så anar jag att uttrycket "vinna människor för Gud" är något som inte faller i god jord hos varken Öhrn eller Nordqvist. Jag håller med er båda om att diakonin är en otroligt viktig del av kyrkans uppgift, men jag tror att fler församlingar idag lägger avsevärt mer tid på diakonin än att vinna människor för Gud. Missionsförbundets DNA, evangelisationen och missionsbefallningen, anser jag är en otroligt viktig del av vår kyrkas arbete. Att hävda att ett fokus på detta är "att lägga ytterligare en sten på ytlighetens bygge" menar jag är ett i det närmaste omöjligt påstående, då jag menar att en kyrka med ögon för de som ännu inte sagt sitt ja till Jesus är allt annat än ytlig. Den har ju hittat ett av sina största uppdrag, Missionsbefallningen. Att vinna människor för Gud är ett uppdrag som jag tror står bergfast även idag, för mig räcker det att se utanför mitt fönster för att se att denna världen blöder. Denna världen är i desperat behov av mera Jesus, precis som i den första församlingens tid: "Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss." (Apg 4:12)
Åke Nordqvist
Johan Wikström, när jag läser ditt inlägg frågar jag mig om du överhuvudtaget har läst mitt. Var "NÅGONSTANS" har jag skrivet att Britta Bolmenäs sagt att orgeln skall ut. Det jag kommenterar är insändarna och en rent allmän reflektion kring musiken i gudstjänsten. Bara för att jag skriver om musik behöver jag väl inte relatera mig till henne. Det jag däremot kommenterar i mitt inlägg är hennes uttryck "att serva medlemmar". Jag står fast vid att diakonin är viktig för kyrkan. Det kanske rentav är det mest trovärdiga sätt att evangelisera på. Johan, det finns ingen motsats mellan evangelisation och diakoni. Om du inte visste det redan, är det hög tid att du lär dig det. Men det som gör mig allra mest bekymrad i ditt inlägg, är det du på ett kränkande sätt anklagar mig för, är att inte "vilja vinna människor för Gud". Du skriverr; "Det är något som inte faller i god jord hos varken Öhrn eller Nordqvist." Hur kan du dra en sådan slutsats? Det är för mig obegripligt. Jag har varit pastor i drygt 40 år. Här är inte plasten att redogöra hur många jag hjälpt till tro (jag till och med inte vet det) men jag försäkrar dig, att det har skett.
Per Olof Öhrn
Vad vet Johan Wickström om mig som jag inte vet själv? Han säger att uttrycket "vinna människor för Gud" är något som inte faller i god jord hos mig. När har jag påstått något sådant? Det vet jag inte. Det jag kan stå upp för är, att jag ofta har spontana samtal med människor i olika sammanhang där vi kommer in på vad den kristna tron betyder för mig och vilka värderingar den gett mig. Samtalen sker i vardagssituationer med människor i skiftande åldrar, som söker efter mening och trygghet i sina liv. En värdering som den kristna tron gett mig är; påstå inget om människor som du inte känner. Jag känner inte Johan Wickström och tror inte han känner mig. Det jag tagit reda på är att Johan W. är studerande på pastorsprogrammet vid Teologiska Högskolan. Min förhoppning är att han under de fortsatta studierna får lära sig mer om hur man yttrar sig om sina medmänniskor. Johan Wickström får gärna ha avvikande åsikter om sakfrågorna i min kommentar. Men han bör hålla sig till det jag skriver. Per Olof Öhrn
Johan Wikström
Jag kunde aldrig ana att mitt inlägg skulle slås så hårt mot er, det var absolut inte min mening att ge mig på er person. Upplever ni det så ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Vad gäller diakoni kontra evangelisation så tycker jag att jag betonar hur viktigt jag tror diakoni är, men jag ville också betona vikten av evangelisation. Jag har också tydligt upplevt att diakoni tydligt är n väg in i evangelisationen. Jag förstår när jag läser nu att, om man vill o försöker, kan tolka det som att jag säger att ni inte vunnit folk för Jesus. Men mär väl att detta INTE är vad jag säger, jag är övertygad om att ni lett människor till tro. Vad gäller min attityd och uttryckssätt så tror jag att vi missförstår varandra. Jag må inte vara pastor sedan 40år, jag må vara ung och kaxig men återigen får jag berättat för mig av er att jag uttrycker mig fel. Det har jag inga problem med att få höra, men jag förstår faktiskt inte varför du, Öhrn, får kritisera Bolmenäs så som du gör men jag inte får kritisera dig. Bröder, jag är ointresserad av att tjafsa om det här. Mina första inlägg hade som huvudsyfte: Vi alla måste vi fler människor för Jesus, det står jag fast vid. Gud välsigne er!
Jerry Gegerfeldt
Jag förstår inte varför Per-Olof Öhrn och Åke Nordqvist hakar upp sig på Brittas påstående om att: "Kyrkans uppdrag är inte att serva medlemmar, men vinna förlorade." Kyrkans kallelse kan aldrig vara att serva medlemmar! Jag finner inget stöd för tanken att serva medlemmar vare sig i GT eller NT, så vad är problemet?