Förhastar jag mig, då jag spontant reagerar mot Joel Halldorfs ledare i Sändaren 34/2014? Han visar en stötande förståelse för IS och drar för stora paralleller till främlingsfientlighet här hemma.
I vår världsdel har vad jag vet ingen, applåderad av sina egna, offentligt skurit halsen av någon, vars enda skuld var att tillhöra en hatad nation. Också de internerade förbrytarna i vårt land känner avsky inför våld mot barn och kvinnor. Att gå tillbaka i historien som Joel Halldorf gör ändrar inte fakta i vår tid.
Just nu är kristna inte fruktade på grund av sin religion. Men jag har vänner, som känner stor skräck för hur det ska bli ”när muslimerna tar över vårt land”, och jag förstår dem.
Islamska Staten är ett missfoster, som jag tar helhjärtat avstånd från som kristen och medmänniska.
Svar direkt: Med tanke på att jag i min ledare kallar IS för ”mordiska”, ”en brutal våldsideologi” och en rörelse som kännetecknas av ”svart terror” tycker jag inte jag direkt skönmålar. Liknelsen med europeisk främlingsfientlighet gällde strikt idealet om ett homogent samhälle, och absolut inget annat — vilket jag också noga påpekade i texten.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR