Stoppa vapenexport till diktaturer

Publicerad 2012-04-03

De senaste veckornas avslöjanden om svenskt stöd till uppförandet av en vapenfabrik i Saudiarabien har med rätta lett till många skarpa fördömanden. Att försvarsministern nu har avgått ändrar inget i själva sakfrågan. Listan över den saudiska regimens brott mot mänskliga rättigheter är lång och skrämmande att läsa. Att Sverige bidrar till en sådan regims legitimitet och våldskapacitet genom att beväpna den är förstås moraliskt förkastligt, att hjälpa den att bygga en vapenfabrik är ännu värre. Det militära samarbetet med Saudiarabien bör avslutas genast. Det går relativt snabbt och enkelt att säga upp ett avtal, men det räcker inte.

Svensk vapenexport präglas av systemfel som går djupare än enskilda avtal eller hårt pressade ministrar och tjänstemännens eventuella brister och tillkortakommanden. Särskilt oroande är det demokratiska underskott som präglar exportpolitiken. En stor majoritet av svenska folket är emot svensk vapenexport till diktaturer. Ändå har vapenexporten ökat med 350 procent sedan 2000. Sverige är i dag världens största vapenexportör sett till folkmängd och den största delen av exportökningen har gått till diktaturer, till krigförande länder och till länder med interna väpnade konflikter. Största köparen av svenska vapen 2011 var Thailand, där en inre konflikt präglar landets södra delar. Dessutom har Thailand så sent som i februari för ett år sedan erkänt användandet av förbjudna klustervapen i den olösta gränskonflikten med Kambodja.

Vår lagstiftning förbjuder i princip export till sådana länder men undantag har gjorts till praxis. Det är också ett trovärdighetsproblem. Tar vi inte först ut bjälken ur vårt eget öga kommer allt färre att känna sig manade att lyssna när vi tillrättavisar dem. Vår kritik mot diktaturer och brott mot mänskliga rättigheter klingar falskt om vi samtidigt beväpnar förövarna.

Ett par goda förslag har framförts från olika håll de senaste veckorna och vi ställer oss bakom dem:

1. Ny lagstiftning som sätter stopp för all export till diktaturer eller länder som bryter mot mänskliga rättigheter bör införas snarast. De undantag som nuvarande lagstiftning medger av säkerhetspolitiska skäl bör tas bort. Det är också viktigt att inskärpa principen om att vi inte ska exportera vapen för egen ekonomisk vinnings skull. Vår välfärd ska inte finansieras genom vapenexport till diktaturer. Så är det inte idag och så ska det inte bli framöver.

2. Öppenheten och det demokratiska inflytandet måste öka. Besluten om vilka vi beväpnar och skälen därtill ska inte hemlighållas för medborgarna eller deras folkvalda representanter. Riksdagen bör ta tillbaka ansvaret för beslut om vapenexport från tjänstemännen så att de som tar besluten kan ställas till svars av väljarna i demokratiska val.

Nu är också tid för oss som kyrka och fredsrörelse att samla våra krafter. Pastor Martin Luther Kings tes, att den värsta tragedin inte främst är de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad, manar oss till självrannsakan. Alternativ till våld och vapen, ickevåldsmetoder och förebyggande fredsarbete förtjänar en mycket större roll i en modern svensk politik för fred och säkerhet. Därför kommer Kristna Fredsrörelsen och Gemensam Framtid att samarbeta nära under åren som kommer. Vi känner stor tillförsikt över att våra medlemmar, Sveriges övriga trossamfund och resten av fredsrörelsen står sida vid sida i detta arbete.

Ann-Sofie Lasell,

Christer Daelander

Gemensam Framtid

Sofia Walan

Jon Bergeå

Kristna Fredsrörelsen