Sofia Camnerin: Samma Gud men olika uppfattning

Sofia Camnerin Biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan

Var står Equmeniakyrkan i frågor som rör synen på de Abrahamitiska religionerna, exempelvis i huruvida kristna och muslimer tror på samma Gud eller ej? Den frågan ställer Bo Fjällström i Sändaren nr 8 2018 i kölvattnet av Migrationsverkets olika utspel kring konvertiter. I Sändaren nr 9 Skriver Roland Almkvist att det inte handlar om att ”byta Gud” utan om att få en ny relation till Gud.

Equmeniakyrkan utgör en gemenskap av församlingar och medlemmar och alla dessa står nog inte på samma ställa i dessa frågor, lika lite som i många andra frågor.

Som en av Equmeniakyrkans valda ledare och företrädare resonerar jag i frågan. Jag diskuterar gudsbild och vad gudsbilden har för betydelse i synen på konvertering. Jag behandlar inte soteriologin, läran om frälsningen. Det samtalet får fortsätta i annat sammanhang.

Som kristna tror vi i likhet med muslimer och judar att det endast finns en Gud. Vi är monoteister. Vi kan därför inte ta vår utgångspunkt i att andra religiösa företrädare tror på en annan Gud. Det finns ju bara en Gud, tror och bekänner vi. Vi bekänner i såväl den apostoliska som nicenska trosbekännelsen att vi tror på en Gud som är hela världens skapare. Som kristna tror vi att Gud skapar och upprätthåller allt, att Gud vill hela världens räddning och har blivit kropp, människa i Jesus. Vi tror att Gud är närvarande och verksam som Ande. Vi tror att Gud i sig själv är inbördes relation, tre i en, och i ständig utsträckning av sig själv.

Muslimer tror på Gud den Enda och att inte sätta någon vid Hans sida. Inom judisk religion har inte tron samma avgörande betydelse men Gud beskrivs som alltings Skapare, som en enda enhet.

Inom de olika religionerna tror vi alltså på olika sätt om Gud. Vi har olika bilder av Gud. Vi framställer Gud på olika sätt och betonar olika saker. Självklart vet vi att ingen av oss kan fånga Gud, att ingen av oss har sett Gud (Joh 1:18). Som kristna tror vi dock att Gud har visat sig i Jesus, som vi som lever nu inte heller har sett. Vi har berättelserna om honom i de kristnas heliga skrift, bibeln. Vi tror att Gud har uppenbarat sig i Jesus. Intressant för kristna är att muslimer i islamteologisk bemärkelse inte kan betraktas som muslimer om de inte tror på Jesus, Moses, Abraham och de andra profeterna. Man är inte heller muslim om man inte tror på de böcker dessa har fått uppenbarade av Gud. Både kristna och muslimer tror ju att Guds sändebud redan har kommit, vilket påverkar det levda religiösa livet. Kristna vill leva som Jesus, muslimer tolka Koranen som Muhammed. Judar väntar fortfarande på sändebudet.

Frågan om huruvida det enbart finns en Gud och om vi därmed tror på samma Gud, kan dock inte utgöra skäl för att bedöma huruvida en person som har konverterat från en religion till en annan ska betraktas som konvertit. Det avslöjar stor okunskap om vad religion är, vilken roll gudsbilden har, om de olika religionerna som sådana. Även om det finns stor variation inom de olika religionerna hålls de ju inbördes samman av beståndsdelar som gör dem till just olika religioner.

Det går självklart inte att på ett fullständigt sätt beskriva hur de olika religionerna tar sig i uttryck med några få meningar, men redan några få meningar kan peka ut avgörande skillnader.

En skillnad är synen på ordningsföljd tro-handling. I kristen tro (i alla fall protestantisk) har vi traditionellt betonat att tron kommer först och att handling följer på tron. Inom judendom och islam är det genom handling, lagen, som man kan förstå tron. Det ger en skillnad i hur man ser på läran och lagens plats i de olika religionerna.

 Kristnas gemenskap kallas kyrka. Kristna tror och bekänner Gud som treenig. Kristna tror att Gud blivit människa i Jesus Kristus och bekänner Jesus Kristus som hela världens frälsare. Kristna har ett antal sakrament där dop och nattvard bekänns av de allra flesta. Som kristen är du döpt. Kristna ber och läser bibeln. Söndag är vilodag då du går i kyrkan. Som kristen vill du leva i helgelse och efterföljd. Liv och lära hör samman.

Muslimers gemenskap kallas umma. Den muslimska tron bygger på sex principer; Att tro på Gud den Enda och inte sätta någon vid Hans sida, tro på änglarna, böckerna, sändebuden, uppståndelsens dag och tro på ödet. Man praktiserar sin tro genom Islams så kallade fem pelare; att bevittna att det inte finns någon gudom värd att dyrkas förutom Gud och att Muhammad är hans sista profet och sändebud, att be de fem dagliga bönerna, att fasta under månaden Ramadan, att erlägga allmoseskatten och för den som har förmågan, genomföra vallfärden en gång i livet.

Till skillnad från islam och kristendom finns det inom judendomen inga officiella trosuppfattningar eller trosmässiga villkor som förutsättning för att vara medlem. Det är en ceremoniell lag, påbud och förbud (mitzvot) från Torah, som utgör grunden i judendomen. Till skillnad från de andra Abrahamitiska religionerna spelar tron en underordnad roll. En person kan betraktas som jude om den antingen håller fast vid ett helt system av trossatser som gäller den Allsmäktige och livet efter döden, om den håller fast vid ett antal enkla trosuppfattningar som ger innebörd till befintlig ritual, eller (åtminstone i liberal judendom) till och med om vederbörande inte alls tror på Gud.

Även i kristna sammanhang brukar vi betona att kristen tro inte primärt är tro utan liv, liv i Jesu efterföljd, liv i gemenskap med andra troende, i kyrkan. Kristet liv är att praktiskera tron i vardagen, leva så att vi återspeglar Jesu kärlek. För människor som omvänder sig till Kristus, oavsett om de kommer från annan religiös eller icke-troende bakgrund så sker en omorientering av livet. Som kristen kommer du med i en ny gemenskap med andra troende, du börjar troligen prioritera annat, livet förändras. Religion är relation, sociologi, kultur och till viss del troslära. Vi vet att det för många innebär livsfara att byta religion.

Alltså; Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud. Däremot kan man ha olika relation till denna Gud och olika uppfattningar om Gud. Vi kristna tror att Gud är kärlek, exempelvis, nådefull, att Gud vill rättfärdighet, att Gud blir människa. Vi tror att vi kan ha en personlig relation till Gud, att Gud är närvarande genom sin Ande osv.

För övrigt borde vi som kristna vara mycket mer angelägna om dialog med såväl andra religiösa företrädare som de som säger sig ”tro på Gud på sitt eget sätt”, eller ”inte på den kristna guden men på Gud”. För vem av oss kan egentligen utforska Gud eller känna Guds tankar, vara Guds rådgivare? I Gud finns djup av rikedom, vishet och kunskap. Guds är härligheten (jfr Rom 11: 33-36).

Vi borde lite oftare som Paulus när han talade till Athenarna på Areopagen (Apg 17), öva oss i att utgå från människors erfarenheter när vi ska samtala om tro, evangelisera, sprida glädjebudskapet i ord och handling. Och vi behöver öva oss i lyssnande, respektfullt. Det finns mycket att lära av syskonreligionerna. I skrivandet av denna text har jag exempelvis fått hjälp av en muslimsk och en judisk företrädare.

 

 
Sofia Camnerin , Biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Olle Östklint

Tack Sofia för ditt inlägg!

Självklart tror vi på en enda Gud - i alla tolkningar. Som är större än våra ord.

I grunden kan vi nog inte säga mer än ÄR och SKAPAR.

 

Lars Göran Berg

Sofia Camnerins artikel är uppenbart tydligen Equmeniakyrkans svar på en aktualiserad fråga om det finns en enda Gud för de olika religioner som kallas som Abrahamitiska. Såvitt bekant är är Bahai ytterligare en sådan. Camnerins resonemang är intressant i en akademisk miljö som grund för ett gott seminarium. Men vimsigt som ett svar på hur vår kyrka ser på Gudsbegreppet inom den Abrahmitiska sfären. Plötsligt blir Camnerins text bekymmersam och sorglig. Efter adekvata överväganden kommer slutsatser på grundfrågan. "Alltså:Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på". I rubriken finns också kyrkans svar "Samma Gud men olika uppfattning". Bibeln och logik som jag som läsare kan se tyder på att politisk korrrekthet övertagit evangeliets roll.Visst finns det fler gudar.Mose fick buden av Gud icke utan skäl.Nu gäller det en Gud. Jesu roll som en del av Gud omöjliggör muslimskt erkännande av Jesu gudom. Vilken kristen vill be till Akilovs gud utifrån Camnerins syn på Fadern som enhet, men betraktad från olika håll.

Peter Stenberg

Sofia skriver att hennes utläggning inte handlar om frälsningen, men det är ju den enda intressanta när vi pratar om vem Gud är. Därför frågar jag direkt: tror du att en muslim måsta bekänna Jesus som Herre för att bli frälst?

Karin Claesson
http://www.klassiskbaptism.se/
Sven Andersson

Hur kommer det sig att många av oss protestantiskt kristna tycks ha lika stora problem med muslimerna/Muhammed som vi haft med Jakob/Jakobs brev (halmepisteln för att tala med/om Luther)? Hur kommer det sig att judar och muslimer kan sympatisera mer med Jakobs brev och Jakob, Jesu broder, än vad vi gör?

Är problemet Jakob och dessa judars/muslimers sympati för honom och hans brev eller är det kanhända snarare vi kristna och vår attityd och antipati mot dem? Finns det en risk att vi protestantiskt kristna gjort och gör vår kyrkofader Luther - judekritikern och turkritikern - till en herre vid sidan om Herren (Gud)?

Och kan mitt i denna riskzon ett möte med judar och muslimer hjälpa oss att inte göra det?! Kan det rentav få oss att upptäcka att vi alla är Abrahams barn?

Om vi får lov att tro slutstrofen och slutbönen i Magnificat, den kända lovsången från Maria, Jesu moder, inför Jesu födelse, håller i alla fall Gud "sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.” (Luk 1:54f) Står och sjunger vi på samma sida?
 

Sven Andersson

Vem vill be till Akilovs gud? undrar Berg. Vem till Trumps gud? undrar andra. Den senare inledde sin interna karriär med att stänga dörren till minst 6 muslimska länder - blev sedan internationellt känd då han i sitt första FN-tal hotade totalförstöra (“completely destroy”) Nordkorea - 25 milj.inv. - en förintelse 4 gånger större än Hitlers om den förverkligas. Skamligt och syndigt. Ändå har hela 8 av 10 vita kristna evangelikala trumpetat fram Trump.

När Petrus i vår Bibel kallar Jesus Messias (Mark 8:29) hyllas han av oss kristna. Även Trump har hyllats som Messias. Men, när Koranen kallar Jesus Messias (Isa al-Masih) mer än tio gånger häcklar vi dess läsare. Inte undra på om vi kristna uppfattas som kufar.

Men sa då inte Jesus: “‘Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.’”(Joh 14:6)? Jo, men också: “Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen…”(Joh 16:12f).

Ska vi kristna hindra Anden att vägleda världen till hela sanningen? Eller bör vi hälsa och hylla hennes verk?!

Lars Göran Berg

OLLE ÖSTKLINT. Ditt inlägg är intressant. Du ställer upp ett axion som utgår från jag antar du menar de abrahamitiska religionerna relaterar till samma Gud men med olika tolkningar.Utsagan kopplar du med att den är "större än våra ord". Det enda vi kan säga  är enligt dina ord är ÄR och SKAPAR. Då måste jag med enklare ord fundera på hur du får ihop detta. Jesus och hans närmaste var enormt tydliga med att skriften och profeterna gällde och upphävdes inte av honom. Jesus undervisade också om att han och Fadern är ett, Den som förnekar Jesus som Messias förnekar Fadern. Vi har dussintals religiös en gudsreligioner. Om Din utsaga vore bibelgrundad vore ju Paulus och Jesus rätt meningslösa. Varför missionera om Kristus om man i Saudi dyrkar en gud. Varför vittna för mormoner eller vakttornsfolk? Och varför Jesus om det finns en Gud som ÄR och SKAPAR. Hur ser vi på Moses, Baal och Molok. Det finns gott om exempel på det som kallas gud eller avgud. Objekt för tro som skulle kunnas lägga in under"- en Gud i alla tolkningar". Men Jeus dog för oss och lade ut ett monopolanspråk på vägen till Gud. Text Du nog väl känner. Men hur får du ihop detta i din text?

Ulf Christiansson

Allah är inte den Gud vi tillber i sann andlig mening. Visst har den kristna gudens namn använts på helt förkastliga sätt, för att rättfärdiggöra människors orena motiv. Men det är religion i politisk klädnad, inte äkta tro eller rättare sagt RELATION. HAN erbjuder oss en relation som är helt outstanding i förhållande till vilket religiöst system som helst. Den egentliga faran med detta är att vi sakta förs in i ett accepterande som slutar med att Jesus INTE är den enda vägen till Fadern. Där ligger det förförande i att vi till slut accepterar islam som en väg till Gud, OCKSÅ. Jag tror att en del kristna ledare idag tänker så men man säger det inte rent ut. Den kokta grodans liknelse är nog här mer än vi vill erkänna. Jag menar att syftet med att säga att det egentligen är samma gud (ja, vad är syftet?), är bara början av att vi faller av ifrån Jesus som den ENDA sanna vägen till Fadern och det köper jag aldrig. Det känns mer och mer att man går emot strömmen nu. Blessings...

 

Ulrika Nilsson
Tycker du att du på den position du har ska göra människor förvirrrade? Har du läst bibeln? Har du läst hur Gud varnar för främmande gudar? Om man ska vara en herde då ska man leda fåren rätt! Om man ska företräda Ordet då ska man stå för Ordet!
KG Mattsson
Obegripligt debattinlägg av en kristen (?) ledare. Sådana ledare sådana får. Equmeniakyrkan har nått botten