Lars Fränne är upprörd över vad han beskriver som ”mobbning” mot Sverigedemokraterna och hävdar att partiet inte är rasistiskt (Sändaren 17/2016). Att kritisera ett parti och dess åsikter är dock inte mobbning utan en demokratisk rättighet och en del av kyrkans profetiska uppdrag. Det är inte så som Fränne hävdar att i en demokrati måste vi ”acceptera” SD:s åsikter — tvärtom vore det auktoritärt!
SD:s ledning har inte uteslutit Kent Ekeroth, en riksdagsledamot som menar att afrikaner skapar sämre samhällen på grund av ”inneboende egenskaper” och som har grundat och finansierat den rasistiska bloggen Avpixlat som enbart uppmärksammar brott som begås av mörkhyade. SD:s ledning har inte heller uteslutit Markus Wiechel som har kallat afrikaner för ”s*tans j*vla aph*lveten”.
Faktum är att när SD med nuvarande ledning valdes in i riksdagen sa deras principprogram att de som parti vill ha en ”hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen”. 2011 togs talet om etnicitet bort i principprogrammet, men istället skrevs ett resonemang om människogruppers ”nedärvda essens”.
Talet om ”nolltolerans mot rasism” är därmed enligt många experter en dimridå för att utesluta människor som går emot partiledningen, såsom Gustav Kasselstrand och William Hahne från SDU.
Med andra ord så är det helt och hållet falskt att SD:s ledning på allvar skulle ”rensa ut” rasister, deras organisation bygger på rasism och det är därför de hetsar mot araber, romer och afrikaner.
Kristna som vill följa Jesu etiska undervisning har därför ingen som helst anledning att försvara eller sympatisera med deras unkna idéer.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR