Scouting ska vara medel – inte mål

I sin bok Jesu politik skriver John Howard Yoder om makter, strukturer med ordnande funktioner.

Dessa strukturer är alltifrån ordningar för hur planeter rör sig, statens ordningar och mänskliga traditioner. Dessa makter har funnits i olika variationer från skapelsens början och är därför något gott (Kol 1:15-17). I Guds goda skapelse var strukturerna avsedda att tjäna människans tillbedjan av Gud men har nu upphöjt sig själva till mål för tillbedjan, strukturerna har tagit ett absolut egenvärde och gjort mänskligheten till dess slavar.

Men vi som Guds barn är befriade (Rom 8:21), i alla fall erbjuds vi att bli det. Men för att bli befriade behöver vi regelbundet ifrågasätta vilka makter vi ger ett absolut egenvärde bredvid Gud.

En viktig sådan makt att se över sin relation till är traditionen.

I april kommer Equmenia att hålla en beredningskonferens (mer om det på http://equmenia.se/ beredningskonferens) där det ska diskuteras hur Equmenias framtida relation med Scouterna ska se ut. I stora drag handlar det om att Scouterna säger upp det nuvarande samarbetsavtalet och erbjuder andra anslutningsformer vilka kommer tredubbla kostnaden för Equmenias scouter. Det är en viktig fråga och för många en fråga som ligger nära hjärtat. Jag har väldigt stor respekt för de som varje vecka lägger åtskilliga timmar på att se dessa barn och ge dem en meningsfull fritid och en väg in i tron på Jesus. Jag har också en lång historia som scout, till exempel deltog jag på mitt första scoutläger när jag var cirka 7 månader gammal. Just därför att scouting ligger så djupt rotad i vissa av Equmenias medlemmars identiteter finns det en risk att vi upphöjer scouttraditionen till ett absolut egenvärde - scout blir ett mål i sig snarare än ett medel för att barn och unga ska få möta Jesus. Scouttraditionen som kan vara en god struktur för att skapa tillbedjan till skaparen blir istället en förslavande makt.

För att se var vi är förslavade under traditionens makter måste vi ställa oss frågan: varför? Varför har vi en viss verksamhet i vår församlingen eller förening? Detta gäller inte bara scouting utan även gudstjänst, marknader och cafékvällar. Om svaret är ”vi har alltid gjort så” behöver vi antingen omvärdera vår bakomliggande drivkraft och göra om verksamhetens vision eller helt enkelt låta den dö ut. Om svaret är ”för att Gud ska bli känd och ärad” behöver vi syna om denna vision genomsyrar verksamheten.

Jag tror att scoutstrukturen kan vara något gott. Det är en god skola där barn får rustas inför livet och i Equmenias regi är det också en hjälp för barnen att möta sin skapare och lära sig att tillbe denne. Men varumärket ”Scout” och dess strukturer är inte mer värt för Equmenia än dess ledord: Jesus Kristus är Herre.

Jag kommer med spänning följa diskussionerna inom Equmenia om hur vår relation till scouterna ska se ut och för mig är det inte självklart hur vi som organisation ska agera. Men om samarbetet med Scouterna, nu eller i framtiden, hindrar oss från att bedriva scouting som en evangeliserande verksamhet är det för mig självklart att vi måste hitta andra vägar att bedriva liknande verksamhet.

Låt oss rannsaka oss själva och bli befriade.

 

 

 

 

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Håkan
Vilka är dessa traditionens makter som förslavar oss och som vi måste bli befriade från? Korvgrillning utan andakt? Ett ledargäng som har kul tillsammans och skapar en meningsfull fritid för ungdomar utan att reflektera över om det bidrar till att Gud ska bli känd och ärad eller ej? Och handlar inte konflikten med scouterna om en tredubblad medlemsavgift snarare än att de försöker hindra evangelisation? Jag tycker skribenten bör vara försiktig med vilka ord han använder.
Olof Larsson
Tack Gustav för din mycket fina insändare som visar på stor mognad och ett synnerligen skarpt sinne. Jag har i min hemförsamling varit scoutledare i många år (sedan 1972 för att vara exakt) och har många gånger brottats med denna fråga, att just "Scouting" blir viktigare för vissa ledare än att barnen skall få lära känna Jesus. Därför välkomnar jag nu den diskussion du lyfter, den är på alla vis viktig att ta. Håkan, jag vet inte du vill åt? Så som jag läser det du skriver så känns det som om du blivit kränkt av det Gustav skrivit. Visst kan även jag känna ett styng i hjärtat, men det är ju för att det han skriver träffar med sitt allvar. Givetvis är det fint med korvgrillning, gemenskap och meningsfull fritid utan att man för den delen gör Gud ärad och känd. Däremot så undrar jag om vi i våra equmeniascoutkårer ska lägga ned så många timmars arbete på just de sakerna om vi inte har fokus på att göra just Jesus känd, trodd och älskad. Med förhoppning om fortsatt samtal Olof Larsson
Håkan
Olof och Gustav, Jag inser att min kommentar var lite hårt formulerad och kanske inte så konstruktiv och ber om ursäkt för att den var onödigt tråkig. Jag är inte kränkt, utan snarare engagerad. Det är någonting med kommentarsfältsmediet som får en att ta lite för mycket när man skriver. Jag tycker också att artikeln är intressant och lyfter frågor som är viktiga och jag skulle gärna se fler debattartiklar på temat. Jag håller förvisso inte helt med i sak, men det jag framförallt vänder mig mot i artikeln är språket. Att tala om "gammal vana" eller tradition som makter med egenvärde som förslavar oss människor tror jag leder fel och det var det jag försökte visa i min kommentar. Det kanske kan vara problematiskt om scoutingen i en Equmeniakyrka skulle bli för sekulär, men det innebär inte att ledarna är förslavade och behöver bli befriade. Jag tycker dock att det är väldigt spännande, intressant och bra att debattartiklar med teologiskt djup och teoretisk ambition får ta plats i Sändaren och vill gärna tacka Gustav och uppmana honom att skriva mer!