I sin bok Jesu politik skriver John Howard Yoder om makter, strukturer med ordnande funktioner.
Dessa strukturer är alltifrån ordningar för hur planeter rör sig, statens ordningar och mänskliga traditioner. Dessa makter har funnits i olika variationer från skapelsens början och är därför något gott (Kol 1:15-17). I Guds goda skapelse var strukturerna avsedda att tjäna människans tillbedjan av Gud men har nu upphöjt sig själva till mål för tillbedjan, strukturerna har tagit ett absolut egenvärde och gjort mänskligheten till dess slavar.
Men vi som Guds barn är befriade (Rom 8:21), i alla fall erbjuds vi att bli det. Men för att bli befriade behöver vi regelbundet ifrågasätta vilka makter vi ger ett absolut egenvärde bredvid Gud.
En viktig sådan makt att se över sin relation till är traditionen.
I april kommer Equmenia att hålla en beredningskonferens (mer om det på http://equmenia.se/ beredningskonferens) där det ska diskuteras hur Equmenias framtida relation med Scouterna ska se ut. I stora drag handlar det om att Scouterna säger upp det nuvarande samarbetsavtalet och erbjuder andra anslutningsformer vilka kommer tredubbla kostnaden för Equmenias scouter. Det är en viktig fråga och för många en fråga som ligger nära hjärtat. Jag har väldigt stor respekt för de som varje vecka lägger åtskilliga timmar på att se dessa barn och ge dem en meningsfull fritid och en väg in i tron på Jesus. Jag har också en lång historia som scout, till exempel deltog jag på mitt första scoutläger när jag var cirka 7 månader gammal. Just därför att scouting ligger så djupt rotad i vissa av Equmenias medlemmars identiteter finns det en risk att vi upphöjer scouttraditionen till ett absolut egenvärde - scout blir ett mål i sig snarare än ett medel för att barn och unga ska få möta Jesus. Scouttraditionen som kan vara en god struktur för att skapa tillbedjan till skaparen blir istället en förslavande makt.
För att se var vi är förslavade under traditionens makter måste vi ställa oss frågan: varför? Varför har vi en viss verksamhet i vår församlingen eller förening? Detta gäller inte bara scouting utan även gudstjänst, marknader och cafékvällar. Om svaret är ”vi har alltid gjort så” behöver vi antingen omvärdera vår bakomliggande drivkraft och göra om verksamhetens vision eller helt enkelt låta den dö ut. Om svaret är ”för att Gud ska bli känd och ärad” behöver vi syna om denna vision genomsyrar verksamheten.
Jag tror att scoutstrukturen kan vara något gott. Det är en god skola där barn får rustas inför livet och i Equmenias regi är det också en hjälp för barnen att möta sin skapare och lära sig att tillbe denne. Men varumärket ”Scout” och dess strukturer är inte mer värt för Equmenia än dess ledord: Jesus Kristus är Herre.
Jag kommer med spänning följa diskussionerna inom Equmenia om hur vår relation till scouterna ska se ut och för mig är det inte självklart hur vi som organisation ska agera. Men om samarbetet med Scouterna, nu eller i framtiden, hindrar oss från att bedriva scouting som en evangeliserande verksamhet är det för mig självklart att vi måste hitta andra vägar att bedriva liknande verksamhet.
Låt oss rannsaka oss själva och bli befriade.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR